Skulle publicerats halv två.

Två redovisningar, ett litet maraton och en solning senare sitter jag här med nymålade naglar och en stressande Fannie. Skulle hämtat upp henne på en valfärd över bron med fler tillbehör för några minuter sen så kan förstå att en smula irritation ligger i luften. Men jag hade ett sånt jäkla flow på löpbandet och kunde ju inte ge upp det för henne, det vore ju som att ge bort vinsten till henne utan att hon ens skulle behöva kämpa. Så en nyans mörkare springer jag nu in i duschen och bjuder så länge på förmiddagens kläder.

My home fucking sparkles! Allt luktar gott, och blåblär, och jordgubb.. Ska hämta upp den sista tvätten inom minuten och därefter har jag fått dagens motionsträning gjord. Har ont i ryggen som en åttio årig man med käpp och hoppas att jag klarar av dagens bootcamp med pompa och ståt så vi får se några resultat att visa för Fannies svidande ögon. Hoppar över dagens planering av att kolla in en ny kamera och lägger mig istället i soffan med korrigeringen av gruppuppgifterna framför brothers and sisters.

Alla hjärtans dag har sedan länge passerat obemärkt förbi för vår del, men igår kom Jesper hem med en hjärtanformad ask fylld med jordgubbar och mums säger jag bara. Så fort man öppnar asken luktar det sommar och varje liten tugga ger härliga flashbacks. Idag är min första dag tillbaka som hemmafru och det firar jag med mysteriet på greveholm och spanska jordgubbar innan tvätten och storstädning kallar.

Jag tänker inte ens förklara gårdagen, och hur trött den gjorde mig, i mer än några få ord. Grupparbete, lunch, jobba och säga upp mig från jobbet, äta, sälja balklänningen och inventering av KappAhl till halv tio. Vill lägga dagen bakom mig, men det är svårt eftersom den fortfarande påverkar mig i form av dämpad hjärnfunktion och smärtande lemmar. Har ändå kunnat göra det sista grupparbetet för den här delkursen idag med bravur och ska snart spendera en timme med min nya vän, löpbandet.

Dag ett av fyrtiotvå är mer än påbörjad och än så länge går allting som på rosa moln. Köpt hem Krom tabletter för att få bort sötsuget och tabletter med brunalger och granatäppelkärnor för att inte ta upp allt fett som ändå kommer slinka i. Det är helt enkelt fyrtiotvå dagar utan socker, fett eller alkohol - dvs ett rent helvete. Har redan hunnit fyrtiofem minuter intervall på löpbandet, fem minuter mage, ett bootcamp pass och hittat fyra skinnybitch foton från tvåtusenåtta där alla kroppsdelar är representerade i det skick det åter igen ska vara. Har handlat upp Maxi's nyttiga lager och ser fram emot att se lite mer ut som sjutton igen. Dags att gå och riva salladsbladen till hjärtan former!

Älskar min nya camel coat med passande klassisk halsduk även om bilden inte ger någon utav dem rättvisa. Jackan sitter som figursydd efter mig och färgerna passar mig som handen i handsken. En halsduk som passar till skinnjackan och ett armband av Jespers val fick även följa med hem från den galna rean som jag först inte tänkt lägga några ögonblick på.

Allt detta för ynka små tvåhundrafyrtio kr.

Igår var det storkusinens tur att få firas tio fastän han egentligen inte fyller år förrän på alla hjärtans dag. Killen börjar bli stor nu. Minns fortfarande när mia och miche kom hem med honom mitt i natten från Vitryssland och helt plötsligt fanns det barn i släkten igen efter att jag och Sara varit bortskämda små skitungar under den större delen av mitt nu levda liv. Oh, vad jag grät, av lycka kanske ska tilläggas.

Efter några timmar i soffan och med frukost i magen begav vi oss ut till Hansa för att inte falla in i koma innan kalaset. Och det var verkligen bara av ren slump jag gick hem därifrån med en underbar kamelfärgad kappa med passande halsduk och några andra små saker. Fann även min framtida parfym som jag kommer dö över om jag inte får i födelsedags present, för då har jag väntat i en och halv månad utan att få lukta gott.

Efter att ha vinkat av Fannie till hennes hemska natt på Ölands ingemansland gick jag tillbaka in i butikerna i hopp om att finna något mafiosiskt att ta med hem för att skölja ner mina framtida svek emot min shoppingnerv. Efter mycket om och men utan att finna mer än småsaker var jag tvungen att lämna butikernas lugna vagga av värme och rytmisk musik för att ta mig ut i den snabbt omskvallrade och ökande snöstormen. Väl hemma kom jag på att jag hade varit överdrivet monotonisk i min jakt eftr något bättre.

2 pack toffsar, 2 hårspännen, 2 ringar, 2 läppstiftoch 2 nagellack.

Varför variera?

Arbetsdagen var kort men avslutades väldigt långsamt. Det kan ha varit min sista dag som eniro anhängare har jag kommit på nu i efterhand, och jag som inte tog hem min matlåda ur diskmaskinen - hur ska detta gå? Något annat som jag är väldigt tveksam över är de två vadslagningarna jag tvingades in i igår. Först konstaterade Jesper att jag har ett shoppingberonde och att det borde behandlas med en månads totalförbud (något jag tidigare aldrig lyckats föreställa mig, och än mindre försökt hålla). Själv ser jag inget problem i mitt lilla intresse men när tillit och belöning/bestraffning blev inblandat var jag tvungen att skaka hand, så från och med sista februari till tjugosjätte mars är det jag som går omkring i gamla kläder. När Fannie senare kom förbi för några avsnitt desperate housewives och struntprat om hennes tjära styvmor började hon skrika om hur vi från och med måndag ska hårdbanta och gå på kurer likt de vi gjorde på stagnelius. Efter att ha ökat med en miljard centimeter runt höften (ja, en miljard, säg inte emot för jag har faktiskt mätt) och en period av ganska lösa regler vad gäller föda så var jag självklart tvungen att även där gå med i vadslagningen. Så från och med måndag är det jag som går på starka detox piller och tjurar över hur allt som är gott är onyttigt. Att Fannie och jag möttes upp efter jobbet för att springa och kolla piller kändes som en naturlig sak och Arvid, som var förvånad över att se Fannie, ryckte bara på axlarna och suckade när han fick höra vår destination. Försten till fem, och jag vinner.

Webbisar

född 2011-02-07 19:33

Kön: Flicka
Längd: 50 cm
Vikt: 4385 gram

Föräldrar: Charlotte Valderby, Anton Vilnersson

Bostadsort: Kalmar
Meddelande: Välkommen ut till världen, vår prinsessa.

Sovmorgon på det viset att jag inte kom till jobbet försen klockan elva, men innan dess hann jag med ett kapitel till i boken, två avsnitt brothers&sisters och tre frukostar. Livet är mycket bättre utan jobb, synd att man inte får betalt för hushållsnäratjänster hos sig själv, då hade jag varit rik och lägenheten i toppskick. Tror dessutom jag ska flytta till England när jag fått barn, där får man åtminstonde betalt för att ta hand om dom små åbäkena. Just det, jobbet var det. Någon timme till lunch och många timmar till sprinten bort på easy line bootcamp.

Antingen var det fel på kroppen eller var det fel på ansiktet, så ni får njuta av båda mina stora misstag i livet.

Heldag med läxböcker och gym, precis som dom första månaderna av mitt Fredriksskansgatan liv - jag trivs. Att löparbandet jämnte mitt nästan började brinna och att jag har ljugit ihop ett helt arbete om hur mycket miljön har påverkan på mig gör inte dagen så händelselös som den annars skulle kunna varit. Jesper är nu hemma och har intagit sin plats i hemmet, framför spisen och tvättmaskinen. Det enda jag måste göra är att hinna läsa ett kapitel innan tacolasagnen är klar, wish me luck.

Ett trevligt missförstånd har dykt upp, lilla Lowa var inte född inatt, alltså inte idag, utan igår kväll. Vi är nu tillbaka på att alla har en egen födelsedag och därmed behövs inte två firanden på samma dag. Med lite marängsviss i magen kunde jag sitta i timmar och kolla på den nya lilla flickan. Jag hade gärna nypt sönder lilltjejans tjockiskinder och tagit med mig hem. Jesper är överdrivet stolt farbror och jag tror han dör om inte vi har barn inom.. imorgon.

En snabb hemvändare mellan gymmet och bebis eftermiddagen. Min fyra åriga kusin och Wilnersonsläktets senaste edition har valt att födas på samma dag och därmed kommer denna dag för all framtid vara den stressigaste för mig och jesper. Nu ska jag ta ett överdådigt stort paket och bege mig till en uppspelt liten kille ute i skogen på ett mycket kortvarigt men intensivt kalas för att sedan plocka upp en enormt stolt nybliven farbror och ta honom till det nylevererade lilla knytet.

Det är inte så ofta man blir glad av ett samtal mitt i natten, men efter fem dagars väntan kunde jag inte brytt mig mindre om vilken timme på dygnet det var. Allt jag egentligen minns är att Jesper sa det blev en flicka i samma veva som han la sig i sängen, jag log och somnade lika fort. Tji fick alla ni som trodde det skulle bli en pojke och ett-noll till mig och Sollan som trodde på detta lilla bedårande flickebarn. Lowa, ett namn för ett sött barn.

Mamma och pappa kom med en liten blomma och fick appetizer, öl och cider tillbaka. Krustader med tre olika sorters mjukost ifrån ugnen fick påbörja kvällen innan vi tog in vårt alltid lika starka vapen - kyckling, rösti, sparris och bea med vin. Innan vi sprang iväg på den lilla överraskningen blev det en lakritsshot i hallen i samma stund som nyckeln vred om låset. Biljardcaféet var målet och där spenderade tre exrema amatörer en timme av galenskap för att gå därifrån med en ny erfarenhet och lite sämre självförtroende. Dumlekladdkaka med vaniljkräm och salt (alltså filmen med Angelina Jolie) fick avsluta kvällen med föräldrarna något efter spöktimmen.

Ber om ursäkt för den hemska bildkvalitén.

Hur beskriver man känslan av att vakna upp jämte en bakfull kärlek vetandes att man ska åka och kolla på gamla ting med sin bästa vän som åter finns i ens närhet? Jag kallar den underbar, även om den fortfarande inte känns riktigt verklig. Dock har jag en påse kattsand i koferten som bevis på att Fannie faktiskt är hemma och hennes köp av inredning igår måste få mig att fatta att det är över en längre period denna gång. Även om mitt sinne haltar fram så gör absolut inte väskabstinensen det. Två väskor till är funna för det excellenta summan av trettio riksdaler.

Kommer innanför dörren och ser på en hundradels sekund att hela min annars så organiserade värld är upp och nervänd. Dörren till sovrummet är stängd och det har den aldrig varit innan. Med hjärtat i halsgropen går jag åt sidan in mot vardagsrummet medan jag tvingar Jesper att öppna sovrumsdörren med den fulla övrtygelsen att någon var där inne. Jesper knuffar försiktigt upp dörren på vid gavel och ler självsäkert. Jag står fortfarande som förstelnad och kollar på springan mellan dörren och karmen och ser en skugga i höjd av en medellång man. Jag får inte fram några ord och kan inte röra mig. Egentligen vill jag bara varna Jesper, slita ut honom och låsa dörren bakom oss medan vi springer ut. Men Jesper bara står där, lycklig och frågandes. Så jag gör det enda min kropp och hjärna klarar av i den situationen, jag ger efter för nyfikenheten av det okända. Jag ser en axel bakom väggen jag skyler mig med och hinner tänka att jag totalt tappat mitt förstånd och att jag nu ser spöken som över huvudtaget inte existerar för Jespers ögon. Jag tittar fram mer och ser en hel gestalt som skrämmer mig då belysningen kommer bakifrån och personen bara blir en skugga. Det är först när det kommer ett tjut, två högt uppsträcka armar och små tappande steg emot mig jag förstår att den här människan inte vill mig eller oss illa. Tjutet avslöjar henne direkt även om min hjärna över huvudtaget inte får ihop ekvationen. Fannie står i mitt sovrum och är nu på väg emot mig med en bamsekram. Kvinnan som lämnat mig för franska rivieran för ett halvår framöver står framför näsan på mig. Jag gråter och slår på Jesper. Jag kan fortfarande, nu fem timmar senare, inte förstå att hon är hemma för att stanna och att dom två bästa människorna i mitt liv kan ha grundlurat och överraskat mig så totalt. Med cirka en drink i timmen för att stilla mina nerver som åkte rollercoaster under tio sekunder har vi hunnit diskutera allt jag för stunden klarar av att hantera, ätit två påsar popcorn till samma antal avsnitt på Desperate Housewives och planerat morgondagen. För att vara i chock (eller dröm vilket fortfarande är ovisst) tycker jag ändå att jag har varit produktiv, även om alla mina planer för den kommande månaden nu är helt raserade och utbytta mot något bättre.

Det verkar vara underbart att fylla fyra år. Alla älskar en fortfarande villkorslöst utan förbehåll och man får allt man pekat på ifrån leksaksaffären, även det man inte minns. Emma är en mycket lyckligt lottad tjej och alla borde få ha hennes barndom någon gång ibland. Det skadar självklart inte att hon är sockersöt och säger saker direkt ifrån hjärtat med vissa vokalbyten.

Lite sånt här tycker jag är fint att ha i garderoben nu när det trots allt är på väg att bli ljusare och varmare ute. Det går långsamt men det gör frakten med så kanske kommer det nästan samtidigt. Det blev gott och blandat i påsen, men ni som känner mig undrar nog om jag har glömt att beställa något. Vart är skorna? Det undrar jag med men mitt överjag har hård pli på mig angående dessa fotkläder just nu. Har nåmligen gått igenom min garderob alldeles för många gånger och fått hitta på dåliga ursäkter för varför mina skor är dammiga och oanvända. Istället fick jag gå över till min andra lite försummade svaghet, väskor.

Och de vackra skapelser i förra inlägget.

Nitton timmar är nu inskrivna i veckans lönespec och H&M borde vara mycket nöjda med min beställning. Har alltså storhandlat två gånger denna vecka och nu återstår bara inslagning av presenter så är jag färdig för att ta helg. Om exakta timmen (vid skrivande stund) går bussen ut till Ljungbyholm och fyraårs firandet av Emma. Innan dess måste jag ha hunnit äta några godisar, fixa till mig och förstå hur det nya betalningssystemet i bussarna fungerar. Är pissed över att min nya kamera inte vill bli lagad och för att Fannie inte svarar på vår inbokade speeddate vi skulle ha hunnit ha nu. Därför får gamla kameran åka fram och Fannie får ge mig svar om Frankrike resan på face.

Kort arbetsdag, kort stund hemma och ett kort seminarium som kändes lika långt som dagens klänning. Med långklänning har jag alltså cyklat runt och hoppats på mera sol och förstående bilister under denna dag. Efter att ha stekt upp kyckling och svamp fick cykeln med snabbaste växeln ta mig till destination Nordic med bootcamp på agendan. Fyrtiofem minuters svett och krampande muskler senare var vi värda stretching och fem minuter i massagesängen. Möra och goda har vi nu avnjutit den tidigare nämda stekningen blandat med majs, annanas, ruccola och minispenat - längtar redan till morgondagens matlåda.

Planerade inköp för morgondagen: väska för både stora och mindre ting.

Efter att ha lämnat och skickat tillbaka brev till höger och vänster och blivit nekad hjälp med mitt snea kameraobjektiv kändes det nödvändigt, men livsfarligt, att bege mig på storhandling. Jesper blir nämligen smått manodepressiv om inte alla matutrymmen alltid är fullsmockade, och istället för växlingar mellan mani och deprission kör han allting på en och samma gång, helt enkelt något jag gärna undviker. Med några få undantag var det endast nyttigheter som fick åka ner i påsarna och nu är kontot länsat med hjälp av hyran som visst vill bli betald varje månad. Tvätten är ompysslad, Kjelle W har firat sitt sjuttietredje år och nu är det min tur att få njuta av värmen under täcket med snabb inlärning av morgondagens seminarium.

Klev upp ur sängen så där obehagligt tidigt för att hinna med att vakna och komma i tid till jobbet utan den där minuten hängandes. Med grått och turkost nagellack satte jag mig framför Nanny och en kopp rykande kaktus och lime te. Datorn var mer något jag råkade slå på i förbifarten när den låg där ensam på min schäslong. Därefter har jag känt mig ganska mållös, det känns som om jag nu vet något jag inte vill veta. Som om jag kan bestämma över hur en situation kommer sluta nu. Under spressure går på repeat och jag försöker tänka ut vad jag ska göra av informationen.