Kom till kontoret klockan sex imorse och jobbade heldag och har därmed all rätt i världen till att ha sovit middag till nu. Med ömma fötter ska jag ge mig på ett försök att ge er lördag kväll i fotoform. Hann knappt hem och vända mellan dopet och den ny inflyttade Amanda som dessutom gått och fyllt tjugo. Men helt plötsligt fann jag mig själv där i en mysig lägenhet med gamla Ljungbyholmstjejerna och jag trivdes. Någon gång, så där vid fyra, när solen gick upp och regnet öste var vi på väg hem från en efterfest med mitt high tech paraply. Amanda förklarar kvällen med kåven och all night, all day.

Sitter och kollar på satc och försöker komma på ett bra sätt att summera helgen som varit. Känns som om det funderandat kommer gå ungefär lika långsamt som promenaden hem från gymet. Men jag tror att jag tar ett event i taget och låter bilderna göra det mesta av jobbet.

Lördag, och dop stod på schemat och det bästa är att hålla sig till det. Lowa dog och återuppstod där i dopfuntet under några minuter enligt prästen innan hon fick sina namn; Lowa Maria Cecilia Valderby. Lika snäll som vanligt hängde hon bara där på Jespers arm och förstod ingenting innan prästen tog henne och beskyllde henne för att ha kolik.

Så där lagom vaken och med en uns av illamående var det bara att suita up för en grundent. På med beiga jeans, en kavaj med leopard innerfoder och clogs för att snabbt kunna springa efter en stressad jesper. Efter att ha kört fel några gånger kom vi precis i tid till Ekbacken när Mikaela skulla entra scenen. Riktigt duktig klass på att sjunga och spela instrument tog mucken och åkte väg i de obligatoriska hösläpen.

BILDKAVALKAD! Nu är jag riktigt utvilad efter att ha tagit studenten två år i rad, för det är nästan så som det känns. En innergård med massa tårta och cupcakes senare kom studenten själv hem efter minst åtta varv på lastbilen. Vi låter det vara osagt om det var champagnen eller kullerstenarna som gjorde Sofies steg något sneda när hon stapplade in på den lilla sammankomsten.

    

Vi tog cykeln hem till mig där locktången gick het medan vinet slank ner. Några drag med solpudret och vi var redo för en snabb förfest.

En snabb runda förbi Andreas där det bjöds på hög musik och därmed dans innan vi åter snörade på klackarna.

Larmtorget var fyllt med folk medan Vallen var fyllt med skrikande vita mössor.

Tack för en halvt återupplevd student!

Wiiihooo, det är student! Det är dags för att få igång den här festen på riktigt, see you out there honeys.

Nu är nog den större delen av skrikandet över när det gäller studenterna. Lastbilarna har gått sina varv och champisen borde vara slut. Nu är det fika med tjocka släkten och såna där vänner som mig. Så därför beger jag mig just till en sån där liten gemytlig studentskiva på en innegård på Kvarnholmen.

Om två timmar springer Sofie ut från Jenny Nyström och hoppar till den pinsamma "hotta brudar" låten som några otroligt coola klasskamrater har valt ut. Och någonstanns där på den extremt lilla plätten ska jag försöka få tag i henne och hänga välbehövlig dryck runt hennes hals. Jag vill verkligen inte att hon ska behöva vara törstig på flaket, inte nykter heller för den delen.

Nu är Jesper redo för dop, rent klädmässigt i alla fall. Och jag som inte ens börjat få till någonting. Kan man ha svart på ett dop? Jag får nöja mig med att jag har löst allting som har med midsommar att göra istället och att alla små lata grisar som ska med mig dit blir nöjda. Den snabba men produktiva rundan på stan avslutades på en parkbänk vid Kalmar kanal med en milkshake i handen, myspys.

Det var inte alls så varmt ute som man kunde ha hoppats på när man slängde på sig shortsen och cyklade in till stan. Hittade nästan allt jag behövde innan storgatan fylldes av vita mössor som paraderade med hela hoder av släktingar, det är visst så dom gör det på Kagg.

Kom nyligen hem från en trevlig och välbehövlig pratstund med Matilda på Cafe Dream. Efter två och en halv månad fanns det en hel del att diskutera och en massa att uppdatera. Kvinnan som knappt har rört alkohol under år tvåtusenelva är nu ombord på midsommarfirandet inne i de småländska skogarna, jag ser minst sagt fram emot det!

Nu har vallfärden passerat åt ena hållet och väntar nu bara på att den ska ta sin kos tillbaka inom den närmsta timmen. Jag talar självklart om Stagnelius studentfirande, som jag tyvärr inte hade någon endaste anledning att gå på detta år. Sitter och surar över att jag inte får göra om min student i år, inte för att jag skulle ändra någonting, utan bara för att jag vill uppleva den igen och igen och igen.

Ett måste till alla studenter - ha med minst en skumpa var upp på flaket