Jag antar att ni håller på att bli ganska irriterade på mig för att det tar en sån sablans tid att få upp lite bilder från en stad i väst. Men nu är det då äntligen dags att starta denna bildsekvens - från tolv timmars flygresa till andra dagen i New York, när Fannie och Oskar Joinat oss på en lite för dyr restaurang.

Nu ska vi springa bort till Fannie och Oskar i deras (nu väldigt fina lägenhet efter att hon fick storstädning och möbler av mig i julklapp) lägenhet som borde vara fylld med underbar matos. Dock tror jag ingen flarra kommer öppnas till maten idag om jag har förstått Fannies tillstånd rätt efter gårdagen.

Tolv timmar i himmlen.

Jesper var lyrisk över att ha film och tvspel i sätet.

Vår första glimt över Manhattan genom taxifönstret.

Dag två påbörjades med en rejäl våffla med modifierade blåbär som var gröna inuti.

Kontrasten på Broadway mellan strålande solsken och annorlunda julpynt inne på Converse.

Mysig restaurang på lördagskvällen med stora köttstycken och rejäl nota.

Har äntligen orkat ta mig igenom alla New York bilder och det känns som om jag var där all over again. Men tänkte att jag skulle bjuda på bilderna från glöggkvällen igår först. Sen kommer bilder på skyskrapor, broar, greasy mat, shopping och skellet att avlösa varandra.

Tredje årets glöggkväll avklarad med bravur. Minst sex flaskor glögg stod på värmning och dracks upp till pepparkakor, rocky roads och musikquiz.

Jag ber tusen gånger om ursäkt om jag har orsakat några spekulationer om min död. Jag lever och har nu påbörjat vår årliga glöggkväll, tredje året. Inväntar folket och sitter här med drink.

Utsikten från Empire state building var inte fy skam och inte dagen i upptown med central park heller. Nu är klockan halv nio och det är dags att kicka igång den sista dagen vi hinner åka iväg och kolla in något sånt där man ska kolla in när man är här. Det blir bestämt det där museet med dinosaurier och grejer, sen känner vi nog att vi har sett allt värt att se på Manhattan och lägger alla kort på shopping.

Att man kan få fram så här bra bilder på en sheten digitalkamera är ganska sickt.

Tidig morgon för att snabbt vara utanför dörren och ta Broadway ner till Down town. En solig dag bland de relativt höga husen ger endast värme vid tvärgator. Och vid frihetsgudinnan finns bara en massa äckliga duvor, så där kunde jag inte stanna med min fågelfobi. Little Italy bjöd på underbar pasta och nu är vi tillbaka i lägenheten och väntar på att sovtimmarna ska påbörjas här. I morgon kör vi midtown, och vi gör det bra.

Två dagar i New York och det levererar. Denna dag på Broadway och det är vackert att Fannie och Oskar nu är med oss i lägenheten i SoHo, Manhattan. Ensam vaken vid kvart i ett på natten måste jag nu sova inför morgondagen som innehåller Lower Manhattan med Frihetsgudinna, Ground zero, China town och Brooklyn bridge för att ge er en hint.

Nemen då var vi nog klara att besöka det mäktiga landet i väst där människorna är dubbelt så stora men kanske hälften så smarta, något som kommer undersökas. Har extremt ont i hjärtat över att lämna Skrållan men hoppas att min hjärnas uppspelthet ska trumfa känslan. Dags att besöka äpplet och dom få som bor där.

Ber om ursäkt för frånvaron men det luktade lussekatter i hela trappuppgången igår. Inte för att det är anledningen till den dåliga uppdateringen men för att ni borde veta att jag hatar saffran och dess lukt. Anledningen ligger snarare åttahundra flyg-mil åt väst och kommer närmare med stormsteg. När vi impulsivt köpte biljetterna till det stora äpplet den femtonde september så kändes det som om vi hade en hel oändlighet på oss att fixa detaljer så som boende, ekonomi och andra petitesser. Idag känner jag nog ändå att vi har allt under kontroll (..förrutom vädret) och det är ju tur med tanke på att vi åker till staterna ikväll. Men först en vacker rotfyllning med tillhörande bedövning i munnen de närmaste timmarna.

Äntligen hemma och nere i varv. Från klockan nio i skolan till klockan ett på IKEA med Lilian för att sedan göra hemliga saker nästan in på natten. Som mitt enda sällskap har jag ikväll sats numero uno och min högsta önskan är att orka titta klart tills Big och Carrie åter ligger lyckliga framför den svartvita filmen.

Vi ska erkänna att söndagen var lite som att strampa i kvicksand. Kvällen innan hade gjort sitt och det med besked. På eftermiddagen lämnade vi tillslut säng och soffa för att få upp det vita trädet vi tycker om att kalla julgran. Skrållan var mer än hjälpsam och blir lika förvånad och konfundersam på den gigantiska plastkonen varje gång hon kommer in i vardagsrummet.

Men den trötta lördagen kunde verkligen inte fortsätta i all evighet, plus att vi var super hungriga och Lilian hade erbjudit sig att bjuda på middag. När Lilian bjuder på middag så vet man med säkerhet att det kommer vara fantastiskt för smaklökarna och att man inte kommer gå därifrån hungrig. Denna kväll bjöd dock på mer än gudomlig mat, den flödade mer i alkoholhaltiga drycker och mysterium. Önskar jag kunde berätta mer men det är hemligstämplat, föreglat och bortglömt! Suddiga bilder är allt jag ger er.

Tror jag får ta det här ifrån början, där vi lämnade av. Kronologisk ordning för att göra det hela mer förståerligt. Några enkla rader om denna helg. Lördagen var trött och delades med en smågrinig Lowa och en Jesper i onepiece.

Jag hann lagom köpa ostbrickan innan min kära vän var tillbaka igen, denna gång med en klirrande kasse. Lilian drack kaffe med cointreau och åt kladdkaka i väntan på att jag skulle få tillbaka aptiten. Men, så helt plötsligt kom den, aptiten alltså. Fram med brickan och två glas rosé och vitt vardera och på det viset hann vi både se en film och prata om livet. Livet är allt bra underbart när man ha en vän att dela det med.

Lilian och jag var lite så där arbetslösa/tenta klara igår så jag hämtade upp henne för en bakdag. Bakstugan stod för både kryddmuffins, kladdkaka, citronrutor och pepparkakshus. Tiden flög iväg bland mjöl, kavlar och ugnstemperaturer och Lilian tog en runda hem till sitt.

Vad ska jag göra nu, vad ska vi göra nu, vad ska jag göra nu, vad gör jag nu? Jag kan dansa schottis, sånt piggar allt upp. Jag kan skura hela golvet, äta pannkakor, ge hopp. Vi kan alla stå på händer, ja göra vad vi vill. Suttit i några dagar och tragglat politik för en fyra timmar lång tenta. Var klar efter fyrtio och satt kvar till klockan nio bara för att inte väcka uppmärksamhet. Frågorna var korta och koncisa, likaså mina svar, man kan inte skriva mer än man vet. Nu lägger jag några timmar framför Greys tills jag får lust att gå ut på stan och unna mig något litet. Vet ni, första chokladen i kalendern är mysteriskt borta.

Nu känner jag verkligen att jag borde ha börjat plugga lite tidigare inför den här tentan och inte tagit långhelg. Antar att jag får glädjas med det lilla, om det går dåligt har jag i alla fall nu gjort ett jätte fint och pedagogiskt uppbyggt häfte på fem sidor med allt man kan tänkas behöva veta om svensk och europeisk politik. Med mitt minne känns chansen för att lyckas få in den informationen i hjärnbalken till imorgon, och faktiskt stanna där, ganska så minimal. Det hade ju dock varit vackert att nå upp de där sextio procenten av godkänt.

Har precis kört mitt sista sumbapass med Sara och känner mig måttligt nedstämd så här i efterhand. Nu kommer julschemat i nästa vecka och efter nyår är sumban helt borttagen från schemat, sad face. Men vi får ta oss i kragen och titta framåt, titta åt sh'bam! Utbildning i Stockholm i mitten av januari för min del och mitten av fabruari för Sara, sen kör vi igen! Lite mindre latin men en sjuhelsikes massa mer energi, kommer sakna Saras lilla brasilianska rumpa dock!

Den sista bilden har vi inga större ursäkter för, det bara blev så ;).

Förra årets jul var en mindre katastrof, vi hade knappt något julpynt, hade ingenting att mysa med och jag höll på att få fira julafton själv hemma på grund av snöstormen. I år är historien en hel annan. Lägenheten är pyntad i en sån mängd att det ser ut som om jultomten har spytt ut färgen röd, vi har världens gosigaste kisse och än så länge verkar inte snön bli något större problem. Julbelysning i mitt hjärta.

Försökte få en rad skriven här igår kväll men var helt förstörd över att både Izzie och O'Malley är döende just nu. Ni som följer Greys förstår mig, eller rättare sagt ni som också sett sista avsnittet av säsong fem, ni andra kan fortsätta himla med ögonen. Helgen är över och har lämnat mig i ett rött hem och en lustig bild på en vän. Var Nordic Club kväll i lördags med dans, mat och quiz på Harrys övervåning och jag har redan bestämt mig för att gå nästa år igen! Note to self är dock att inte jobba dagen efter. Som ni förstår har jag inte tid att skriva mer till er här då jag är strängt upptagen med att se om mina amerikanska vänner överlever - tentaplugget får vänta!

Jag var nysignödig hela dagen igår och med det blöta håret jag gick ute md igårkväll så kunde det väl inte bli någonting annat än en hejdundrans förkylning. Axeln höll mig vaken, i vad som kändes som en evighet, inatt. Antagligen sov jag igen efter tio minuter. Jag lägger nu skolarbetet åt sidan och drar istället fram en himlans massa röda saker - hört att det är första advent på söndag.

Jag fick knappt in kvinnan i bastun innan vi var tvugna att gå igen. Jag trodde mitt hjärta skulle stanna ett litet slag av smärta men Lilian tog mig i armkrok och förstod att dt var bäst att börja prata om någonting helt annat. Två snabba glas vin rakt ner i kistan medan jag sminkade mig i kvinnans hallspegel. Hann trycka i mig några nachos med gucce innan det åter stack till i hjärtat utav att Jesper stod själv och väntade på Larmtorget medan alla vi andra var bra försenade. Till slut kom vi i alla fall fram och vi var riktiga mongon på quizen.

   

Ska tränga mig in i mina träningskläder och avverka ett danspass med bästa Lilian har jag tänkt. Med en misstänkt inflammation i axeln så blir det inga extrema diskomoves för min del men det är ändå helt värt det med tanke på bastun jag och Lilian ska inta efterråt. Dock blir det inget långvarigt, vi ska snabbt försöka få på oss våra ansikten och kläder för att vinna musikquizen på Olearys (Nu tror jag Fannie fick lite homesickness där borta i Amerikat). Och som vi kommer vinna, vi är ju musikmongon..

En något uppdaterad header och ömma fötter är nu i sin ordning. Dom har inget direkt sammanhang men är rätt uppslukande i mitt lilla nu. Det är onsdag, första dagen i veckan då jag inte tränar, därmed träningsvärk. Ett seminarium, en träff med lillSofie och städ avklarat, resten får vänta till imorgon. Nu ska jag bara sitta här och vänta till klockan slår nio och jag får kolla på senaste Twilight med två av mina favoriter.