Jag har något att erkänna. Något som inte många vet om mig och som inte är särskilt socialt accepterat. Det är en sån sak som folk lyfter på ögonbrynet åt och vill ha en förklaring för. Det är extra jobbigt i dessa tider, och då ska vi inte tala om alla bortbjudningar som är vid den här tiden. Det finns inte längre någon anledning att genomlida sådana besök i tystnad. Så jag säger det rakt ut. Jag hatar lussebullar, och jag kan bara dricka och äta glögg och pepparkakor i ytterst små mängder innan min mun hatar mig. Förlåt, men det är så jag känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Comments