05 december 2010

Phu och där åkte de få känslor jag hade för att skaffa barn i någon närliggande tid rakt ut genom fönstret. Igår kväll tog vi med trummor och gitarrer hem till mina kusiner för att vara barnvakter medan föräldrarna sprang ut på julbord och idag kom Jespers kusiner och lillebror hit medan deras mammor köpte julklappar. Ungarna är ju underbara när man är med dom själv, men så fort föräldrarna kommer i närheten blir det genast en pain in the ass samtidigt som man tappar all makt över att säga till om något. Om jag någonsin får såna nerver som skulle klara av att ha barn skulle jag gladeligen ha barnvakter, men för deras skull inte själv vara i närheten under någon längre tid än två sekunder.


Barn är underbara, så länge inte deras föräldrar är i närheten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Comments