I'VE GOT A DRESSING ROOM

Kommer innanför dörren och ser på en hundradels sekund att hela min annars så organiserade värld är upp och nervänd. Dörren till sovrummet är stängd och det har den aldrig varit innan. Med hjärtat i halsgropen går jag åt sidan in mot vardagsrummet medan jag tvingar Jesper att öppna sovrumsdörren med den fulla övrtygelsen att någon var där inne. Jesper knuffar försiktigt upp dörren på vid gavel och ler självsäkert. Jag står fortfarande som förstelnad och kollar på springan mellan dörren och karmen och ser en skugga i höjd av en medellång man. Jag får inte fram några ord och kan inte röra mig. Egentligen vill jag bara varna Jesper, slita ut honom och låsa dörren bakom oss medan vi springer ut. Men Jesper bara står där, lycklig och frågandes. Så jag gör det enda min kropp och hjärna klarar av i den situationen, jag ger efter för nyfikenheten av det okända. Jag ser en axel bakom väggen jag skyler mig med och hinner tänka att jag totalt tappat mitt förstånd och att jag nu ser spöken som över huvudtaget inte existerar för Jespers ögon. Jag tittar fram mer och ser en hel gestalt som skrämmer mig då belysningen kommer bakifrån och personen bara blir en skugga. Det är först när det kommer ett tjut, två högt uppsträcka armar och små tappande steg emot mig jag förstår att den här människan inte vill mig eller oss illa. Tjutet avslöjar henne direkt även om min hjärna över huvudtaget inte får ihop ekvationen. Fannie står i mitt sovrum och är nu på väg emot mig med en bamsekram. Kvinnan som lämnat mig för franska rivieran för ett halvår framöver står framför näsan på mig. Jag gråter och slår på Jesper. Jag kan fortfarande, nu fem timmar senare, inte förstå att hon är hemma för att stanna och att dom två bästa människorna i mitt liv kan ha grundlurat och överraskat mig så totalt. Med cirka en drink i timmen för att stilla mina nerver som åkte rollercoaster under tio sekunder har vi hunnit diskutera allt jag för stunden klarar av att hantera, ätit två påsar popcorn till samma antal avsnitt på Desperate Housewives och planerat morgondagen. För att vara i chock (eller dröm vilket fortfarande är ovisst) tycker jag ändå att jag har varit produktiv, även om alla mina planer för den kommande månaden nu är helt raserade och utbytta mot något bättre.