21 mars 2011

Det är typiskt mig att komma försent till mitt egna firande. Jag måste göra entré på ett eller annat sätt. Så när jag igår trodde jag hade en timme kvar till firandet och nästan handlat färdigt efterrätten på maxi stod gästerna redan i trappan. Pappa som skulle komma med huvudrätten gick efter samma tideräkning som mig vilket innebar husesyn och målarbok som tidsfördriv, så kan det bli när man jobbar med färskvaror. Det bjöds på kyckling- och skinksallad för att fylla magen och dumlemuffins med fruktsallad och vaniljsås för att tillfredsställa smaklökarna, även om pappas sida av släkten egentligen kanske uppskattar en rejäl köttbit och en tårta bättre. Man får ta seden dit man kommer. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Comments