Befinner mig i ett tillstånd av att tippa på tå emellan skratt och gråt. När det blir som värst blir jag apatisk medan pulsen fortfarande är hög. Jag är stressad av träning och skola, men främst för att jag vet att jag kommer fortsätta vara stressad under en lång tid. På torsdag eftermiddag kan jag lägga ett tomt huvud framför tvn och bara njuta, men då talar vi alltså om nästa torsdag. Har kört i hundratio i fyra dagar, imorgon går jag ner på laglig hastighet utanför skolor, för att gå upp på bli-av-med-körkortet- fart under helgen, därefter kör jag åter ut på motorvägen fram till torsdag.
Men när jag väl står där, svettig och skakande i musklerna, så är jag väldigt lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Comments