Hur börjar man förklara jordens undergång? Jag antar att man börjar alldeles ifrån början och sakta men säkert tar sig fram till katastrofen, förhoppningsvis finns det även någonting att säga om framtiden. Jag kan inte ha varit mer än tio när jag fick reda på att min ryggrad är lika sne som det dära tornet i Pisa. Något år senare kom värken i axlar och skuldror, men man vänjer sig snabbt vid ihållande smärta med toppar och dalar. Det var först för några månader sen när ländryggen började kärva ordentligt och jag fick problem att somna som jag började förstå att det var dags att söka hjälp. Men att gå till knotknäckaren är något mitt omedvetna gärna förträngde för mig och jag har inte lyckats komma iväg förrän igår. Jag hinner knappt komma innanför dörren innan jag får ordentliga utskällningar.
Jag borde ha sökt hjälp för åtta år sen, jag har fem diagnoser på ryggen och det var värre än de flesta sjuttioåriga män han har behandlat. En arm där, foten dit och hela hans kroppstyngd med ett snabbt knyck och ett mycket högt knak i brosket mellan ryggkotorna. Jag måste sitta, ligga och stå på speciella sätt.
Jag får absolut inte träna, knappt gå, på HELA sommaren! Helst skulle han vilja binda fast mig mot ett plank i några månader för att rädda min rygg. Tusenlappar och åter tusenlappar kommer rulla iväg. Men mitt liv då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Comments