Det är som den där sommaren när jag bara hade en vän och hon bodde så långt ut i skogen att ingen buss gick dit och jag var alldeles för lat för att cykla och möta henne varje dag. Samma sommar som det inte fanns någonting annat att göra än att kolla på sommarlovsmorgon till kalaspuffarna, irritera sig på en telefonpratande syster och frekvent ändra sin bakgrund på lunarstorm. Strålande solsken alla dagar som man absolut inte ville ligga ute på trädgården och gassa och halvmulet alla dagar som man hade lyckats få kontakt med ljungbyholmstjejerna som skulle ner till Vita sand. Exakt så är känslan den här sommaren. Jag har haft sommarlov i två dagar nu och jag är ganska fed up whit it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Comments