17 juli 2012

Smått sönderstressade fick vi ändå stå och vänta i en timme på förbandet som framförde ohörbar musik i pyjamas och morgonrock. Vi stod mest och konstaterade att Lilian behövde gå på toaletten och att vi båda två var trötta på att ha tuppaskinn medan vi åter väntade en timme på Lasse. Men så kom han äntligen, strosandes, blygsamt med ett paraply. Med grymma scenfilmer, rockigt band och alltid lika så bra texter var vi hänförda i två timmar.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Comments