Kom precis hem ifrån att äntligen ha fått träffa min själsfränder Fannie över en slät kopp solarium. Kändes som en evighet sedan jag såg kvinnan och jag kände knappt igen gymmet efter två dagars uppehåll. Utvilad och avslappnad mötte utarbetat och sönderstressad, det var jag och Fannie med hennes konstanta och höga stämma. Så nu sitter jag här glad, men har ont i huvudet, och längtar tills jag får träffa henne igen.

Är vi lata eller bara sjukt förberedda som nästintill fastställde ett fördjupningsarbete på biblioteket på mindre än tre timmar? Jag tror helt klart på det sistnämnda men man blir ju lite osäker när saker och ting flyter på alldeles för bra. Inte nog med det så har jag också hunnit handla och bestämma mig för vilken kamera jag vill ha - båda! En vanlig kompakt liten sak och en lite mer system kamera liknande, inga värstingar men vill kunna ta bra bilder både på vilda fester och på lugna skönheter. Två volvo istället för en jaguar så att säga. Nu väntar den blå och röda boken på mig för att bli refererade, vad lätt det hade varit om jag endast behövde referera dom så. Det var allt från den rödhårige.

Levt i mina rosa mjukisbyxor med hjärtan på idag, dom har både fått följa med på en lite åktur i bilen och fått sitta uppe i soffan. I vanliga fall är de instängda i den lilla garderoben bakom den stora gardroben, så långt bort från mänskligt öga som möjligt. Men imorse när jag vaknade kände jag att detta skulle bli en alldeles för deprimerad dag om jag inte fick ha något halvgalet på mig.

Det är nu över ett dygn sedan jag senast tränade och abstinensen kryper i benen på mig, ska dock klara mig till torsdag.

Phu, min hjärna är inte riktigt med mig nu efter att ha läst ut en bok på sju timmar. Med två pauser som min enda underhållning ska jag nu ställa mig i duschen och skölja av mig läsställningen i nacken. Inte för att min kväll blir mycket annorlunda efter att jag lagat mat, men det är roligare att komma på meningar av mina anteckningar än vad det är att läsa en gubbes tankar om hundra andra gubbar från artonhundratalet.

Nu ska jag lämna värmen i mitt soffhörn för att ta tag i mitt personliga mount everest av strunt upphittat i min garderob. Men det får gå undan, för jag måste hinna med some serious work out idag. Jag vet nämligen inte om jag kommer hinna träna de kommande två, kanske till och med tre, dagarna pga av skolarbeten. Därför kör jag stenhårt på löpbandet en timme, sedan de övningar Katrin visar femton ggr tre för att avsluta dagen med ett pass av Jörgen senare ikväll. Kommer dock sakna ihjäl mig efter gymmet om det blir så hemskt att jag faktiskt inte hinner.

Blir något otroligt trött på mig själv för att jag inte får min söta lilla rumpa ur soffan och tar tag i den omkringkrullade högen i sovrummet. Det ska slängas, skänkas och säljas, och det illa kvickt för jag tycker det är super tråkigt, och i vissa plaggs fall riktigt plågsamt. Men det får faktiskt vänta till morgondagen för jag har ont i huvudet, har sötsug och en massa avsnitt som jag måste bli av med.

Tog en välbehövlig sovmorgon med några timmars avkoppling framför tv:n med en stor bagutte innan vi tog skutan mot solariumet och yogan. Mer än så har vi inte hunnit, om man bortser ifrån duschen och garderoben, innan vi nu ska åka och fira Jespers mamma å fyrtiotreårsdagen. Vi ursäktar röran men vi håller på att tömma ur min fabolösa garderob för att sommaranpassa den.

Jag är död, åh så död. Var på gymmet kvart över åtta, så där lagom till total jävla kraftansträgning. Körde så gott som endast mage i sjuttio minuter och avslutade starkt med en power walk. Sen dess har jag varit ganska utpumpad på energi och gått på sparlågor. Vi kunde smaska i oss en äggmacka innan vi gav oss ut på rövarstråk efter en ny kamera till mig. Ingen ny kamera finns ännu i min egendom ska dock påpkas. Nu är det efterrätt i form av ananas efter en dag av utrensning i garderoben och en tallrik fläskytterfilé med stekta sparris. Någon som kan hjälpa oss med lite ideer på nyttigheter, vår fantasi börjar sina och vi har två veckor kvar.

Vet inte hur, men mia och mamma lyckades komma in på skor och mina problem med att inte köpa dom. Jag som nästan kommit över mina kärlekar, eller åtminstonde förträngt dom genom att ignorera alla butiker och hemsidor. Men med en och en halv månads skoförbud and still going strong ska jag fortsätta tills det närmar sig sommartider. Därför är det tur att jag åtminstonde har ett par av dessa i min skohylla redan, men vill äga dom alla innan sommarn är över.

Börjar komma i form nu, tre och ett halvt kilo dödkött är borttränat och alla mina inre organ borde vara i toppskick efter mitt nyttiga leverne. Kroppsdelar börjar sitta på de ställen jag vill och det fantastiska kvinnliga underhudsfettet ger snart efter så att alla nyfunna muskler får skina för sig själva. Dock säger Jesper att jag tränar alldeles för mycket så idag får jag endast köra en runda på gymmet. Med ett genomsnitt på sju träningspass i veckan och en vilodag är jag kanske beredd att hålla med honom.

Igår köpte jag en liten chokladkaka. Idag la jag den i ett kuvert, köpte två frimärken och skickade den långt åt söder. Alla hanterar sitt sötsug olika, det här är ett knep jag kör med. Hur gör du? Nu väntar smoothie till dh med Fannie.

Jag vill alltid klappa mig själv på axeln över hur dutkig jag är, men det gör jag aldrig (speciellt inte just nu). Jag tränar en/två ggr om dagen, pluggar, storhandlar, tvättar och städar. You go girl. Vad skulle männskligheten göra utan mig? Eller främst Jesper?

Igår kom Lilian och plockade upp mig för några omvägar innan vi kom fram till Matilda som mötte oss i dörren med en trött, tyst och liten knoe i famnen. Knoen är en gul labrador med stora tassar och namnet Stella. Gullungen älskade min stora ring och jag älskade att hon älskade min stora ring tills tänderna började bita brevid och lite hårdare. Huden hängde slappt för att växas i och öronen var det bud på att klippa av och ta med sig hem. Efter att ha visat matskålen några hundra gånger somnade hon utmattat i soffan tills det var dags för oss att åka därifrån. Välkommen till gemeskapen Stella Mccartey Hansson Engström!

För er som blev avundsjuka av min massage kan jag säga åt er att ni inte behöver vara det längre. Så här två dagar senare har jag fortfarande extrema blåmärken kvar och träningsvärk mellan revbenen och vingarna. Behöver nog en omgång till om någon vecka eller så, sen kanske jag blir som en vanlig människa i axlarna.

Låg vaken halva natten med lyckliga tankar i mitt huvud, det skulle jag inte gjort. Trött som en gnu men glad över att bli väckt av solen istället för den hemska väckarklockan även om det var cirka halvtimmen för tidigt. Allt gick på rälls med att göra klart skoluppgiften och träna innan seminariumet och jag var i god tid utanfrö dörren för att hinna skriva ut mina papper. Det var då det hände. Det oförlåterliga. Bilen dog på vägen när den fortfarande stod horisentellt. Den röda faran var sten död och jag var livrädd. Jag fick tag i gammel gubbe grannen och som Lilian formulerade det så var det jag och gubben i basker som förtvivlat puttade in micran på trottoaren innan jag var tvungen att ta min räsercykel. Efter ett otroligt långsamt seminarium som drog över tiden med en halvtimme kunde jag lägga mig på mammas massagebänk och få en binvävsmassage med all smärta som ingår. Nu mår jag desto bättre i kroppen men blivit täppt i ena näsborren, hoppas jag inte smittar Lilian nu när hon är hemma och hälsar på mellan Thailand och Norge. Kom nu!

Har verkligen suttit klistrad med läxorna idag, så där mellan klockan tio och halv nio bara. Tio och en halv timme får vara mer än nog för min lilla hjärna som nu endast kan titta på söta hundar och lyssna på Glee. Tar ungfär tre minuter för mig att komma på ord just nu, hela min tankeverksamhet ligger nere och det känns väldigt annorlunda med ett tyst huvud. Ögon socker!

Vilken tycker ni är sötast, den vita Samojeden som också kallas den leende hunden eller den finska lapphunden med sin ståtlighet?

Vaknade tidigt och eftersom solen låg i ansiktet var jag snabbt uppe och hängde bort den tjockaste vinterjackan. Nu vill jag inte se den på en halv evighet igen. Även om solen nu har lagt sig bakom molnen igen så tänker jag ändå inte spendera någon som helst tid ute i minus grader. Istället sätter jag mig mätt och belåten med de sista kapitlena som kommer ta mig hela långa dagen.

Hade dött en smula om jag fick låna denna kreation frå Pucci.

Fick sätta larm för att kliva upp tillsammans med solen för att hinna med två timmar på gymmet innan vi skulle på "ungdomsmiddag" hos Jespers farmor. Det var bara barnbarnen (inom länet) och barnbarns barnet som fick komma. Dock ska man aldrig någonsin bege sig till farmor Kaijsa om man hoppas på att komma därfirån smal. Jag var ändå extremt duktig med att motstå allt det underbara på bordet och den magnefikt placerade godisskålen. Nu har jag alldeles för många kapitel i personlighetspsykologin att ta mig igenom innan jag kan njuta av mina små avkopplande serier. 

I welcome you home dear spring and I salute your name, but if you'll ever leave me again I'll curse you. Med tio plus och solen i ögonen traskade jag mig bort till nordic där Fannie redan bokat in solarium åt oss med en halvtimmes notis. Skrämmande hur vi både kände oss bakfulla efter gårdagen. Vaknade med ett lätt illamående och törstig enda upp till knoppen. Känner mig mycket fräschare och är riktigt hungrig, tacka Peppe som står med matlagningen just i denna stund.

Första och sista gången jag går till Palatset nykter och antagligen sista gången jag går dit på en fredag. Vi var äldst på stället och jag kände mig lite som föräldrar på stan för Fannies syster som precis fyllt Palaceålder. Om det inte vore för att vi stod på listan så hade nog denna lilla danstur aldrig skett.

Två nyktra männsikor ska ut på stan denna natt, se upp. Man behöver inte ha sprit i kroppen för att vara dum i huvudet. Det vet Fannie allt om. Puss eller baiser som min kära vän skulle sagt.

Har ont i trampfötterna och har blåsor på hälarna, då vet man att man sprungit tillräckligt för en dag. Började morgonen starkt med en halvtimmes löpning innan jag satte mig som en liten sackosäck framför 90210 och Gossip, stor kärlek och snabb återhämtning. Superglamoröst tog jag mig till maxi för att köpa mopp pch skurspann för att få rent i lägenheten innan jag åter igen var på väg till gymmet. Fick en rolig och pumpande work out med lillSofie och efter närmare en och en halv timme kunde vi skämma bort oss med lite bastu. Sofie ska fortsätta att smickra sig själv med en natt i hotellsvit medan jag äntligen ska få träffa Lilian och festa nykter.

Spenderat dagen med en gammal uppgift som jag var tvungen att få klar mest för mig själv. Märkte att den låg och grodde inom mig och när jag fått alla andra vanliga stressfaktorer bortputtsade så var det bara den kvar. Nu är det tomt och därför kan jag nu bli ännu smalare. För ni visste väl att det finns vissa kemikalier i magen som utlöses vid stress och oro som gör att man får putmage och som aldrig kan tränas bort? Efter ännu ett sjukt krävande danspass lägger jag mig framför mina serier och längtar tills imorgon.

Sitter och funderar över vad vi ska hitta på för att fördriva den här helgen utan gottig- och nyttigheter. Kanske snagga av halva sidan av håret? Kanske åttio minuters idiothård träning? Kanske en halvbra bio? Valmöjligheterna är många men inte alls lika lockande som de i mitt vanliga liv brukar vara. Men jag känner mig optimistisk över att det bara är tjugofem dagar kvar tills vi har en veckas uppehåll från den här renande kuren.

Har blivit mycket pasta dom här senaste två dagarna, det behöver man när man tränar mycket säger jesper. Och när man går på stenhårda pass två dagar i rad så känns det helt underbart att få komma hem och äta detta underbart goda ting kallad pasta - vad jag saknat dig! Är helt slut i min nu renskrubbade kropp och börjar bli ganska slö i hjärnpartiet men stannar uppe för dom första avsnitten av Glee.

Hej hopp i lingonskogen för nu har mitt köpstopp påbörjats. Jag får alltså inte spendera en enda ynka skrutten liten krona på något annat än nyttig mat och min hälsa de kommande tjugosex dagarna. Jag vet att det är en smärre evighet och får därför påbörja det här försiktigt med att inte ens vara i närheten av en affär de närmaste dygnen. Mitt skoförbud har varit i rörelse i mer än en månad nu och det har varit jobbigt, men det som komma skall kommer bli övermäktigt. Vad ska jag göra med alla pengar och all tid som blir över?

I N S P I R A T I O N