Jag tänkte skriva en massa saker om en massa andra tråkiga saker här. Till exempel om hur jag suttit och läst hela dagen och fortfarande inte kommit ur mjukisbyxan. Men istället berättar jag nu för er mina kära vänner och ovänner att jag klarad första hemtentamen på socionomprogrammet med bravur! Den tenta där sjuttio procent inte fick godkänt förra året ligger nu i tryggt förvar i mitt hjärta med ett stort G på. Nu känns New York resan helt plötsligt mycket närmare och roligare. Kommer dansa rumpan av mig på sumban idag!

Igår hann jaginte ens hem från jobbt innan jag blev satt på att vara barnvakt åt Anton, eller jag menar Lowa. Det var populärt med pappa bromsar, pappa kör för fort.

Trodde nyss klockan var halv elva och var beredd på att gå och lägga mig, när jag istället såg att klockan var halv sju blev jag hungrig, kanske blir så när man går upp och jobbar på morgonen, hade glömt känslan. Jag är bara låtsas hungrig, dvs sötsugen, så jag sätter mig och smider planer istället (sådana som Sickan gör) och nu är dom ett stilla faktum i min vecka. Jag trycker på gillar knappen och går vidare med mitt liv.

Sitter djupt nersjunken i soffan och har tänkt fastna här resten av kvällen om ingen kommer med ett bättre förslag. Jag tror min kropp faller ihop när jag inte tränar några gånger i veckan. Min ischias har bestämt sig för att börja bråka på riktigt tillsammans med min axel, som på något sätt gör att jag får svårt att andas. Men jag verkar ha blivit av med min lilla förkyldning i alla fall. Dagen i stort innehåller en sjuhelsikes massa goda kalorier med de tjugosju kryddmuffinsen jag trollade fram och den stora tacopajen som för tillfället står i ugnen och gör mig mig till en av Pavlovs hundar. Jag antar att det är så det kan bli en helg som är oplanerad på allt förrutom arbetstimmar, då kan jag nästan förstå fenomenet tröstätning.

Jag hade fel igår, dagen kunde bli sämre. Jag kunde tillexempel laga en räksoppa som smakade alldeles för mycket fisk och sedan vara tvungen att ringa pappa och fråga om han ville ha den. Det kunde ha hänt, och det hände. Ny dag med nya tag. Humöret är mer som himlen är ute idag. Inte illa, men inte heller riktigt bra. Så jag sätter mig med bok numbero två tills tvättiden påbörjas. Med korta meningar.

En liten jämförelse mellan idag och januari. Svarvat till min kropp rejält det senaste halvåret

och mår mycket bättre med mig själv än för ett år sedan.

Detta var det första jag såg denna morgon när jag öppnade ögonen, underbara soluppgång och underbara utsikt från sovrumsfönstret. Vad jag sedan tänkte om frosten som beklädde marken kan jag förklara i något inlägg som är mer åt det irriterade slaget. Dagens föreläsning kändes relativt kort och de sista fyra kapitlena i den gudsförgätna boken har inte varit en total plåga. Med en über söt sovande katt vid min sida, en varm dusch väntandes, ett recept på räksoppa i antåg och med en kväll med favoritserien så kan jag inte se hur någonting kan gå fel denna dag.

Jag antar att jag är sist i Sverige, Norge, Finland och Estland på att påpeka att fars dag var i söndags. Dagen var i alla fall där och vi var hemma hos farfar och fick god mat och männen i sällskapet fick presenter. Pappa hade redan sett sin present så idag har jag varit och bytt den, peppar peppar ta i träd att jag inte måste byta present igen.

Helgen har gått förbi mig med stormsteg och lämnat mig något omskakad på en måndag. Efter jobbet på lördagen var jag snabbt på klackar igen och iväg till förfesten. Några drinkar och alldeles för många hardcore låtar senare var det dags att möta natten. Jag kunde inte riktigt förstå att det var sant att jag hade gått med på det, men jag var i alla fall inne på Sandra och lyssnade på Björn Rosenström. Med någon textrad här och där, en ragnar i handen och världens bästa Lilian dansande framför mig kunde jag inte vara mer än glad över att jag hade gått med på att bli medbjuden. Herr Rosenström lämnade snart scenen och likaså vi, förrutom att vi fastnade utanför i någon form av högstadietrauma. Väl tillbaka till efterfesten fick, dom som ville, en skiva helvitt bröd med en skinkbit på. Smaken är som baken och John hade majonäs i hela ansiktet. Kvällen måste ta slut någongång, och vår gjorde det runt halv fyra, när jag hade skrattat hela vägen hem efter att ha hört Jesper ha hicka för första gången.

Igår hade jag en super mysig middag med mina klasskompisar, ska nog tillägga att den var något virrig också. Jag tror det blir så med fem snälla tjejer som vill ge alla en chans att bestämma, ganska så ineffektiv demokrati. Maten blev i alla fall guld värd och när vi märkte att tiden hade runnit iväg till att bli natt så fick alla gå åt varsitt håll. Vaknade denna morgon med förhoppningarna att jag hade all tid i världen, vart den tog vägen kan jag inte förstå utan istället var vi som genom ett fingerknäpp nere hos mamma och pappa. Där fick mammas första (och enda?) kull återförenas och vi som inte är fullt så håriga äta alldeles för mycket fika. Då var jag glad för att ett rejält träningspass stod på schemat. Fick äntligen testa sh'bam och det var verkligen hur kul som helst och nu längtar jag ännu mer tills instruktörs utbildningen. Inte nog med den endorfinkicken hade vi en mindre personalfest med ost, kex och frukt och avslutade eftermiddagen inne i bastun. Nu sitter jag här med geléaktiga ben och tror att jag har valt ut rätt klädsel inför kvällen, men eftersom den ännu inte är på så bjuder jag på gårdagens. Först någon timme jobb.

Med en lättare huvudvärk och alldeles för många osedda Greys avsnitt bestämde jag mig för att hoppa över dagens föreläsning. Nu i efterhand vet jag inte om det var någon bra idé. Fick lite smått ångest över att jag kunde ha missat något viktigt och började panikstäda. Det är såna tillfällen då jag till och med själv blir rädd för min städmani, när jag skrubbar spisen med svinto fyra gånger och byter ut alla täcken och kuddar mot andra samtidigt som jag hittar pälsar och grejer i garderoben som jag glömt bort. Den enda fördelen är väl att jag slipper städa imorgon, men med ett dussin planer för morgondagen inplanerade redan nu så vet jag inte hur det kommer gå med den bedrövliga kurslitteruren vi har för tillfället.

Vaknade denna morgon utav att mamma stod innanför dörren och frågade om jag var vaken medan hon ställde ner två kattkorgar på golvet. En stund senare var jag själv med tre vita tussar som växlade mellan att vandra och studdsa runt på varandra. Nu är mammas katter på djursjukhuset medan min lilla kisse fortfarande sover på mitt ben. Att jag egentligen behöver flytta på benet för att få någonting gjort idag verkar hon inte bry sig ett endaste jota om.

Som mamma är jag lite orolig för dig... Du måste tala om vad du hade för kläder på dig i dag. Jag vet inte om hon mobbas eller om mamma bara älskar min blogg lite för mycket. Var i alla fall den kommentar jag fick i måndagskväll. Så för att inte göra någon orolig så visar jag även idag vad som burits på min kropp medan jag inväntar sambo, Lilian och Plane för taconight.

I måndags, på vägen hem ifrån sumban, i det kolsvarta mörkret, höll jag på att bli påkörd. Eller det var inte ens särskilt nära men det startade ändå en himlans massa tankar i mitt huvud. Alltid sagt att jag hellre dör än att bli paralyserad och jag står fast vid det. Vad hade jag varit och hur hade mitt liv sett ut utan mina rörliga ben? Hur skulle jag göra av med all min energi om jag inte kunde dansa och vart skulle jag placera mina klackskor om inte på mina fötter som klicklockar fram. Tänk bara rubrikerna Paralyserad sumbainstruktör intruerar klass, i klackskor - makes no sense. Mitt uppe i min tankeverkstad höll jag på att cykla på en kanin tänk rubriken Kanin.. - ne just det, den lille skutten skulle aldrig få något tidningsuppslag. Sånt tänker jag på så här på morgonkvisten innan en lite förtidig föreläsning.

På västfronten intet nytt, lite så kändes det i måndags kväll innan sumban. Men nu är allt guld och gröna skogar. Hade mitt första egna pass idag och det gick som om det var smort med finaste olja och nu vill jag bara köra mer och det genast. Nu tillbaka med näsan ner i svensk politik.

Lite för lullig efter mjölkdrinkarna hemma i duschen kom vi hem till Plane med en påse subway att sätta tänderna i. Några timmar senare kom mitt enda kvinnliga stöd för kvällen i form av Lilian med en tendens av nykterhet. Kvällen blev tidig för mig som slängde in handduken när killarna ville ut och Lilian ville sova. Idag är jag nöjd med det beslutet.

Igår var min och Jespers årsdag och den blev lika oplanerad som vanligt. När Jesper kom hem från jobbet kollade jag om det fanns någon bio värd och se och sedan bestämde vi oss för att trottsa vår nyttiga helg med varsin pizza. Sagt och gjort och därefter blev vi liggandes, pratandes i sängen och somnade med leende på läpparna vid tio. Börjar bli en vana, men vaknade i alla fall vid nio till doften av nygräddat bröd. Mellan frukosten och danspasset är det inte ens någon idé att nämna vad jag gjorde - se det som ett svart hål i rymden. Som sagt, dans, ett litet jobbpass och kom hem till en julskinka, nu sitter jag här super fräsch och lite för lullig för att inte ens ha kommit till den lugna festen. Ja förrsten, ni lästa rätt, julskinka..

Vår gemensamma kärlek <3

Igår hände någonting hemskt. Jag har inte berättat om det för jag kunde inte ens själv förstå att det hade hänt eller hur det kunde hända. Till slut fick jag mod till mig att berätta det för Jesper och han blev lika orolig han. Jag hade skrivit en lista över saker jag ville ha, och tiden fanns - men så fort jag kom ut på stan hade jag ingen lust alls att handla någonting! Jag försöker inte ens överdramatisera det här, utan det var verkligen traumatiskt för mig. Det har aldrig hänt mig innan och jag visste inte hur jag skulle hantera det heller. Tvingade mig själv att gå på stan i nästan två timmar innan jag cyklade hem tomhänt.

Idag var nog lite av en annan femma. Första butiken finner jag både den vita skjortan och de två par jeansen, som om dom var serverade till mig. I nästa butik låg skärpet framför mig och i sista butiken den lilla koftan. Med femtio kronor kvar på mitt shoppingkonto får jag anse mig nöjd tills nästa tjugofemte.

Världens kanske sämst genomförda dag någonsin, skulle få så himlans mycket gjort men nu i efterhand känns dt mest som om jag har stått och trampat. Dagen avslutades fint med firande av kusin i alla fall. Wook, glass och sminkning, barnen bestämmer!

Igår kväll åkte jag till sminkaftonen på Body Shop med dassig sminkning och ganska låga förhoppningar. Åkte därifrån vacker, många hundralappar fattigare, med ett helt nytt tänk om Body Shop och en lång önskelista. Jag som förut bara köpt väldoftande butters har nu ett mindre sortiment på ingång. Denna gång tillät plånboken ett helt nytt mineralpuder i krämform, ett lättare rouge, deo, doftdroppar och goodiebag.

Vill ha med mig fem tjejer som kan tänka sig att bli uppvaktade och individuellt sminkade någon gång i den snara framtiden. Handuppräckning tack!

Det här är i alla fall vad jag lyckats skrapa med mig på den fjuttiga shoppingturen. Jesper kunde inte tro sina ögon när jag visade upp det nyinhandlande, hans kommentar - var det allt? Ja, det var verkligen allt.

Vaknade på söndagen och möttes av förvirrade fyrtioåringar som inte kunde bestämma sig för om klockan hade slagits om automatiskt eller inte. Vintertiden hade i alla fall kommit, även om allt kändes väldigt mycket precis som vanligt. Det blev några få timmar på stan där vi gick igenom varenda inredningsbutik och hoppade över så många klädbutiker som möjligt, undrar vem som valde den rutten?

På grund av stockningar i våra spår och för att vår tågmästare höll på att bli avslängd av en passagerare i farten så fick vi springa runt bland perrongerna i hopp om att finna rätt tåg i Alvesta. När jag stod där någonstans under vagnläge G kunde jag bara tänka på Harry P och hoppas på att få komma till Hogwarts(helst första filmen eftersom jag har glömt bort den).

Ladies night slog mina förväntningar med stormsteg både i aktualitet, underhållning och ögongodis. Brolle är ju underbar att titta på, när han sedan börjar sjunga Elvis blir jag nästan lite arg för att han är så sablans perfekt. Detta var dock innan jag hade sett Alvador (hjärta, hjärta, hjärta som jag hade skrivit i mitt anteckningsblock/dagbok för några år sedan). Alvador är kanske den absolut snyggaste människan som någonsin funnits och dessutom är han en djävul på att dansa (dregel, dregel, dregel). Kvällen tog slut och jag gick därifrån med ont i fötter, händer, mun och något besviken över att inte fått svar om jag eller någon av dom andra utvalda nittionio personerna hade vunnit caben. Tänk om Alvador skulle leverera caben hit..

Det blev women in Malmö istället för sex and the city, även om sådana samtalsämnen dök upp allt som oftast efter att fyrtioplusarna fått i sig några glas rött. Vi började alkoholandet redan på tåget och därefter slutade det liksom aldrig. Kom hem till Sara och gjorde oss iordning för kvällen. Något försenade till det reserverade bordet på Jensens böfhus fick vi stå i folkmyllret utanför vilket skulle likna en kö. Väl inne var maten god och förhoppningarna på kvällen höga, dock fattades drinkutbudet. Vi gick till lilla torg, hittade en liten mysig bar och beställde in mojitos och irishcoffe tills det var dags att bege sig till arenan.