Springer iväg till gymmet och kör igenom sh'bamen si så där en, två gånger innan mamma hämtar upp mig. När jag inte har något att skriva om kollar jag ofta tillbaka till förra året för att se vad som hände då. Idag kan jag bara kolla tillbaka i arkivet på februari tvåtusenelva och konstatera att jag har gått ner sju kilo sedan dess.

Så kommer det nu då äntligen - resultatet! Det är en enkel hög, svart pumps som kommer fungera för alltid. Man kan använda en svart pumps till precis allt. Till vardags, bröllop, begravning och även i sovrummet - det är du som sätter gränserna för dina svarta pumps. Även den dag då jag är för gammal för att själv bära ett par klackar kommer jag fortfarande ha kvar kärleken till dom. Handsvetten, hjärtslagen och illamåendet som uppstår när jag ser ett par riktigt vackra skor med många centimeterars upphöjning och förstår att dom kan bli mina för all framtid. Dessutom går (höhö) aldrig en enkel pumps out of fashion, never!

I väntan på att få ta av plasten ifrån våra tatueringar tog vi varsin macka och te ute på Lotsutkiken. Båda glada över att ha det gjort, kunde vi äntligen slappna av och prata om annat. Det blev Göteborg, instruktör, katter och förståndshandikappade innan koppen var tömd.

Utsikten från lotsen

Varför så ledsen min vän, du fyllde ju bara i en enkel bokstav?

Då satt gadden där, för all framtid till och med. Jag är grymt nöjd än så länge och tror att det kommer bli ännu bättre när jag faktiskt kan titta på den. Det är blod innanför skyddsplasten så jag klarar inte av att kika på den än så länge. Resultat kommer. Vill tacka min underbara vapendragare och diskosyster Fannie för denna, något försenade, underbara julklapp och för att hon så vackert höll min hand till en början. Hennes uppmuntrande leenden under tiden han tatuerade hjälpte verkligen.

Dagen är här då jag går ifrån att vara a clean slate till en något mer upprorisk approach, eller går tillbaka kanske är ett bättre uttryck. När jag var yngre var de flesta i min närhet säkra på att jag skulle gå emot allt som hade med normalitet och normer att göra, vilket jag också gjorde under en kort stund. Jag blev dock fröken präktig när piercingen i näsan rök, men nu känner jag att det är dags att lägga till lite edge på mitt annars så oskuldfulla yttre igen.

Det är alla hjärtans dag, vilket är underbart.
Vem bryr sig om affärerna känner en sablans
massa mer pengar, man får ju en hel dag av
kärlek! Fast det känns som om det är helg
om jag ska vara ärlig. Vi håller oss relativt
 nyttiga även denna dag, men bara en sån
sak som att vi gjorde maten tillsammans och
ska äta sent gör stor skillnad mitt i veckan.
Det blev en krämig tacojap som nu väntar
på oss i ugnen medan jag tittat på ett av
 alla mina beroendeframkallande serier.
Men snart kör vi film-mys med egenpoppade
popcorn till efterrätt. Bortskämda. Speciellt
jag som åter igen har fått en alldeles underbar
 liten bukett i rött från min favorit kille.
Ikväll myser vi med tända ljus, en mindre
statisk katt och med fyllda magsäckar.

Önskar att jag var mer som Skrållan. Söt, varm och ständigt ledig. Är fruktansvärt trött fastän att jag nu fått två ordentliga nätters sömn. Skulle kunna sova bort hela veckan känns det som och vakna på måndag som en helt ny människa utan några problem i världen. Pappa säger att man aldrig kan sova ikapp förlorad sömn, men jag känner nog för att utmana den teorin. Det är tentaplugg och tatuering som står på schemat fram till gotte helgen. Over and out, peace and love, hugs and kisses until then.

Tjugofyra dansanta kvinnor träffades i en stor lokal för att bli sh'bam instruktörer. Dom flesta av oss gick därifrån godkända efter två dagar. Känslan av befrielse är påträngande. Som jag och Sara ständigt kunde konstatera så gick verkligen allt emot oss, förutom just sh'bamen. Fem timmars försening, sjukdom, blåsor, benhinneinflammation och listan kan fortsätta.

Ligger hemma hos Sara här uppe i Stockholm, eller rättare sagt tjugo minuter utanför centrum, i ett mysigt villa område. Om jag orkar lyfta huvudet från kudden har jag vattnet precis vid tomtgränsen. Tyvärr finns inte kraften att göra det. Kom hit vid 2 inatt och har dansat hela dagen, tror till och med att jag har gått och dragit på mig benhinneinflamation, så här på allt det andra..

Lämnar nu Alvesta efter två timmar och en kvart i väntsalen. Sitter i en ersättningsbuss och undrar hur jag ska kunna bemästra toalettbesöket. Som ni förstår är jag inget större fan av kollektivtrafik nu och längtar efter den något för dyra taxiresan hem till fina Sara i natt.

Jag kom hem från skolan och började panikpacka resväskan. Packade om minst åtta ggr innan jag fick ner allting utan att riskera dragkedjans liv. Väskan måste verkligen ha krymt sedan vi var i New York. Då klarade jag fem dagars packning, idag blev det knappt att två gick ner. Det kan också vara för att inte Jesper är här med sin stora resväska. Jag önskar dock verkligen att han var här och höll mig sällskap. Sitter i Alvesta och inväntar en och en halv timme försent tåg vidare mot Hufvudstaden. Ångrar lite smått att jag inte la ut en tusenlapp extra på flyget istället, blir ändringar på det när vi åter tar oss hem till Kalmar efter tjugo timmar absolut dans eufori som ska avverkas under denna lördag och söndag. Puss på er som får sitta hemma och trivas, eller ännu bättre - vara på väg ut och svira.

Befinner mig i ett tillstånd av att tippa på tå emellan skratt och gråt. När det blir som värst blir jag apatisk medan pulsen fortfarande är hög. Jag är stressad av träning och skola, men främst för att jag vet att jag kommer fortsätta vara stressad under en lång tid. På torsdag eftermiddag kan jag lägga ett tomt huvud framför tvn och bara njuta, men då talar vi alltså om nästa torsdag. Har kört i hundratio i fyra dagar, imorgon går jag ner på laglig hastighet utanför skolor, för att gå upp på bli-av-med-körkortet- fart under helgen, därefter kör jag åter ut på motorvägen fram till torsdag.

Men när jag väl står där, svettig och skakande i musklerna, så är jag väldigt lycklig.

Knappt vaknat och snart är jag ute ur dörren och kommer inte andas förrän jag kommer hem från sh'bamen efter sex. Det blir inte så där fasligt många andetag innan jag åter står i en tom sal på nordic efter alla passen avslutats och kör de sista förberedelserna inför helgens utbildning. Känner mig exakt lika suddig som på bilden på nordics hemsida men informationen borde den här veckan ändras till jag gör ingenting annat än att vara på nordic.

Är fåordig i såna här stunder, blir inte bättre av att mina ögon ständigt dras mot tvn som visar den svenska versionen av top model. Sprungit från skolan, till jobbet, till affären, till posten för att landa framför en assiett med kroppkakor lingon och grädde. Det var två timmar och ett danspass sedan och min mage är fortfarande i putande tillstånd.

Tänka sig att det lyckades hinna bli måndag den här veckan. Min vecka är fullklottrad i kalendern och jag kände av väggen redan denna morgon. Seminarium, några timmar dans på nordic, hem och göra mat, köpa tågbiljett upp till utbildningen och sedan var jag där på nordic igen, denna gång fick jag vara med och hålla i två låtar. Kul att få vara tillbaka som instruktör igen, hoppas att det blir kontinuerligt igen efter helgen.

Första kalaset avklarat, nu har hon bara sisådär två nävar med decennium kvar. I lila klänning och partyhatt satte hon igång kalaset, redan på alla fyra och liggandes under borden - så som vi i vanliga fall brukar avsluta festen. Tårtan hann knappt fram på bordet innan tjejan satt i bara blöjan och fick äta sin första tårtbit, helt själv, blev nog två bitar och en slickad tallrik innan hon gav efter för sockerruset. Många rosa presenter senare satt jag hemma i mitt vita hem och gjorde gula markeringar i lagboken.

Sex stelfrusna själar möttes upp utanför paccos igår några minuter i åtta för att komma överrens om att vi verkligen inte tänkte vänta in den sista själen som nyligen kommit ut ur duschen. Vi fick de bästa platserna och började beställa in hinkar med coronas och en försynt mojito till mig. Med andan i halsen och panik i blicken kom Fannie och omplacerade hela sällskapet för att få berätta om hennes gammla stalker som nu var vår servitör för kvällen. Beställdes in alldeles för stark mat med undantag från ribs och kycklingvingar med alla möjliga röror som skickades längs med bordet som till slut mer liknade ett slagfält. Och där blev vi sittandes med tillströmning av folk, till klockan ett ungefär. Vi drog oss ner till ett folktomt the sign och dansade med en något överförfriskad let's dance Tobias. Manen borde dock fila på sina raggningsrepliker - Vad bra din flickvän dansar, för hon är väl din flickvän? Var inte orolig för mig, jag är bög. Hej, jag heter Tobias. Sedan började han känna på Jesper och tyckte att det var bättre om dom hade sex än att vi hade det och så vidare, och så vidare. Som tur var så började han slänga sin killkompis upp i luften och då såg vi vår chans att smita. Vi smet vidare till Oleary's som bjöd på välkända låtar fram till klockan slagit tre och det var dags att ta sig hem.

Emma hade dagen till ära lockat hår, prinsessklänning och en ovanligt låg samtalston. En vanlig släktträff med familjen Wilnerson, Johansson och Janne-banan där en av de äldre i sällskapet pratade om hur mycket mjölk det är i chips och hur det nu är det allra senaste modet att ha riktigt mycket behåring under armarna.. Vi lämnar det där. Emma fick en prinsesstårta med inbakad barbiedocka och bestämde sig för att hon ska bli frisör när hon blir stor efter att hon hade öppnat vår present. Undrar om Lowa får någon sådan framtidsrevolutionerande present imorgon?

Börjar denna dag på femårskalas, som tur var så verkar jag inte ha några större men ifrån igår kväll. Det märker vi ju dock när födelsedagsbarnet höjer sin vackra stämma. Kvällen i bilder på paccos, the sign och olearys kommer senare.

Nu springer vi iväg på nya äventyr i natten, eller i alla fall i mörkret och håller oss ute till natten. Det är bokat bord på paccos för åtta och det är dags att kolla in om det nya stället är något att ha. Förväntningarna är kanske något för höga eller breda som Kurt Olsson skulle pratat om. Jag har druckit årets första mojito, ber om ursäkt.

Kickstartade helgen på absolut bästa sätt, dansade och koreograferade sh'bam i över timman innan jag sprang ut en snabb runda på stan och fick nödvändigheter gjorda. Haft några timmar av hemmafruande, men nu har jag hört att några vill komma hit och ta ett glas inom det närmaste så jag antar att det är dags att komma på fötter.

Är det fler än jag och mitt rödhåriga yrväder som har reflekterat över Blondinbellas kurvor som har övergått till övervikt? Hon promotar att det är helt okej att ta några bitar mörk choklad på kvällen och att man ska unna sig ett glas rött någon gång ibland i veckan. Jag tycker dock inte att bilden talar till fördel för hennes påstådda kost. Sen att Kissie gick ifrån att låtsas äta barnmat för att provocera till att hon nu äter spädbarnsportioner men skriver att hon äter normalt gör henne kvalificerad till ätstörning. Kenza dricker coca cola till frukost och skippar middagar för chipspåsen men lyckas ändå behålla modellmåtten. Det här är tre av Sveriges mest inflytelserika människor över unga kvinnor idag, inte konstigt att alla har skev kroppsuppfattning och tror på magiska viktnedgångar. Just saying.

Blondinbella.se

Kissies.se

Kenzas.se

wopsidaisy, en sminkrådgivning på Body Shop med ny sminkteknik senare och nu är det roligare att sminka sig än att välja kläder. Detta måste det ju självklart bli ändring på, i alla fall till imorgon. Idag håller jag kvar vid det beiga och lagom varma. Nu är det dags att åka ner och fira Kjelle W, i sjuttiofyra vintrar har mannen, myten, legenden klarat av kylan och än har han många år kvar på nacken.

Sprang ner på stan mellan torkskåp och läxläsning (som fortfarande inte blivit gjord, skämmes) för att möta upp Fannie över en varm kopp av jordgubb och champagne på Holmgrens. Till personalens förargelse tog vi de bästa platserna vid fönstret och satt där i två timmar med endast varsin kopp te och högljudda samtal om livet sedan senast vi sågs och vad som komma skall.

Seminariumet gick som vanligt alldeles förträffligt för min lilla grupp, vi verkar verkligen ha koll på läget i den där stora blå boken som styr Svea rike. Hann knappt innanför dörrarna här hemma innan mamma kom hit över en tortellinisallad och goda samtal innan det var dags för henne att ge mig blåmärken. Nu känns det dock bättre och jag tror mina knutar i axlarna är något uppnötta och någon kanske till och med uppknuten.