Jag är likt en manodepresiv för tillfället, sakta men säkert blir jag ändå stabilare och börjar förstå att detta är verkligheten nu. Fick en skitrygg ifrån min pappa och har sen underhållit den sämre än bra och nu antar jag att jag får betala priset. Eftersom jag inte längre får träna mig i form var jag tvungen att betala även för den. Detta ska vara en mirakelkur på fyra veckor som förhoppningsvis också ska hjälpa min kropp att behålla mina muskler som annars kommer förtvina under dessa månader.

Så här ser jag antagligen ut i sommar. Inga muskler och lite hull.

Update: Tänkte gå ut och gå en runda och samtidigt passa på att hoppa in i ett solarium. Stegen är tunga, ryggen är olustig och även om jag försökte kunde jag inte gå särskilt snabbt, där fick jag för att försöka smygträna. Efter knappt två kilometer fick jag så ont att jag fick ta snabbaste vägen hem till soffan igen. Han hade verkligen rätt om att jag måste börja om ifrån noll. Långsamma korta promenader, så lockande..

Hur börjar man förklara jordens undergång? Jag antar att man börjar alldeles ifrån början och sakta men säkert tar sig fram till katastrofen, förhoppningsvis finns det även någonting att säga om framtiden. Jag kan inte ha varit mer än tio när jag fick reda på att min ryggrad är lika sne som det dära tornet i Pisa. Något år senare kom värken i axlar och skuldror, men man vänjer sig snabbt vid ihållande smärta med toppar och dalar. Det var först  för några månader sen när ländryggen började kärva ordentligt och jag fick problem att somna som jag började förstå att det var dags att söka hjälp. Men att gå till knotknäckaren är något mitt omedvetna gärna förträngde för mig och jag har inte lyckats komma iväg förrän igår. Jag hinner knappt komma innanför dörren innan jag får ordentliga utskällningar.

Jag borde ha sökt hjälp för åtta år sen, jag har fem diagnoser på ryggen och det var värre än de flesta sjuttioåriga män han har behandlat. En arm där, foten dit och hela hans kroppstyngd med ett snabbt knyck och ett mycket högt knak i brosket mellan ryggkotorna. Jag måste sitta, ligga och stå på speciella sätt. Jag får absolut inte träna, knappt gå, på HELA sommaren! Helst skulle han vilja binda fast mig mot ett plank i några månader för att rädda min rygg. Tusenlappar och åter tusenlappar kommer rulla iväg. Men mitt liv då?

Orkar inte prata om det riktigt än, är lite smått deprimerad och därmed frånvarande.

Glömt berätta för er, men mina närmaste vänner vet att jag köpte hem Xlash för ett tag sedan och har nu frågat om det fungerar. Jag har snart använt produkten i en vecka och jag måste verkligen säga att det fungerar! Använder det både på ögonbrynen och övre- och undre ögonfransar. Fullbordat resultat ska synas efter tre-fyra veckor, då tänkte jag färga brynen och fransarna och med lite BBcreme till det så har jag den vardagliga sommarsminkningen på en minut.

Rekommenderas starkt

Vilken mördare, den där CXworxen, speciellt efter ett ordentlig sh'bam pass. Skakiga och hungriga tog vi oss ungefär femtio meter från gymet för en lunch på skafferiet. Grekiskt tillagad kyckling och en stor kopp the kunde inte ha suttit bättre i den arma kroppen som ännu vibrerar. Skulle gärna ha sovit middag i solpuffen idag igen..

Vaknade med solen i ögonen, slängde upp fönsterna på vid gavel och intog sängläge igen. Men ihållande var det då inte och snart var fönstret stängt igen. Nu blir det några timmar lägenhetsstäd innan vi springer iväg och tränar lite till, lika bra att passa på innan träningsvärken hinner ikapp.

Igår lyckades jag ändå få tag i nitar ute på den stängda staden. Köpte ett par turkosa jeans i förra veckan med hög midja och uppslitna ben, men kände ändå att det var någonting som saknades för att jag skulle bli nöjd. Med några nitar här och var känns det mycket bättre!

De här små men höga kärlekarna fick självklart stanna här hemma, kunde inte skicka tillbaka något så vackert. Dom är dessutom lika sköna som conversen så jag känner att de kommer kunna användas flitigt under sommarhalvåret. Vill bara hitta ett fint premiärs tillfälle. 

Oh, you lovley morning. Saker som har hunnits med så här långt; måla naglar, sola i sängen och göra mig iordning, frukosten får vänta till efter skolan. Hoppas på en fruktskål på innergården med en fin vän.

Jag och Jesper har haft en sambohelg, en sån där helg där vi inte har träffat mer folk än vad nöden kräver utan istället vävt oss samman i varandra. Alkoholfritt, träningsfritt, vänskapsfritt, snabbmatsfritt - allt sånt där som vi annars brukar dränka oss själva i på fritiden. Men nu är helgen snart över, Jesper börjar bli frisk och jag börjar få ont i kroppen över att sitta stilla och vara mysig. Vill nästan börja ett bråk bara för att ha någonting annat att göra än att vara lycklig, i såna fall skulle jag välja att bråka om att han fick köpa så mycket mer kläder än mig idag. 

I puderrosa jeans och stickat i naturvitt tog jag min man i blått och grått i handen för att köpa kläder. Kanske var vi lite mismatched klädmässigt, men när vi stod där på kyssplattan mitt i stan så kändes allting helt rätt. Vi prickade in våra fötter på skoavtrycken på gatan, kollade en extra gång på skylten där det stod kyssruta och för någon sekund blev det alldeles tyst runt omkring oss.

Småsjuka som vi är här hemma tänkte vi ändå att lite lantluft och en himlans massa sol skulle hjälpa. Vi glömde nog bort att det finns träd ute på landet och Jespers allergi blev självklart värre än någonsin. Och den där solen ska vi ju inte ens snacka om, vi kan ju däremot nämna vinden i sammanhanget.

Jag vet verkligen att jag är trött om jag somnar i soffan, om jag gör det tillsammans med Jesper och Skrållan snarkandes i varsitt öra utan att vakna så vet jag att jag är sjuk. Började känna mig hängig igår eftermiddag och sedan har det liksom inte känts så där fruktansvärt mycket bättre, nu är det i alla fall lite okej att jag har missat så mycket träning. Kolla vad som kom på posten idag, tre par klackar i olika färg och form. Tyvärr får två par åka tillbaka, dessa och de ljusblå som jag trodde skulle bli bra med storleksbytet. De små underbaringar som fick stanna får ni se senare.

What's up with my teachers?! Förlåt men dom är verkligen dåliga, jag somnar konstant och jag förstår inte riktigt vad det är meningen att jag ska lära mig. Antingen är jag för intelligent eller för dum och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket ännu. Gick tidigare även idag för att inte börja snarka inför hela klassen.

Dagens lilla snåriga detalj. Svart till beiget, turkost till svart och beiget till turkost med ett guldsmycke emellan. Fortsätter att vira in mig i mjukisar och intriger fram till läggdags.

Hur tragiskt är det inte att sitta i en föreläsningssal en hel dag som denna? En timme lunch på innergården gjorde dock gott och jag har en liten nyans av rött på armarna. Hade gärna varit kräftröd om det inte vore för den där utbildningen som ska ge mig en framtid.

Kvalitetshäng framför slutet av serien ifrån igår med en frukt- och mjölkskål i en lite för varm lägenhet. Träningsvärken är närvarande, likaså är vaktmästaren som står och fifflar i mitt badrum. Men här blir inga barn gjorda och inte kommer jag hinna till skolan heller i den takten som hålls. Sleva i mig det sista och röra på de där påkarna.

Vår, åh så mycket vår, ger mig fjärilar i magen och studs i benen. Det är så vackert att titta på, så skönt att känna emot huden och så gott att lukta in. Ljusa kvällar, tidiga morgnar och ljumna dagar.

En lite kortare skoldag än planerat men jag klagar inte alls med tanke på det underbara vädret. En stund till och sen jag ska börja ta igen Valborgshelgens ätande med en massa träning. Kör två pass på raken idag och jag känner att det är bra att börja med det hårdaste på gymet och gå över till en lättare aerobic.

Efter en evighet av att inte vara i skolan känns det nu nästan lite pirrigt att återvända. Hade tänkt hinna till gymmet och springa för att blow off some steam inför de kommande timmarna av stillasittande, men självklart försov jag mig, som jag har gjort praktiskt taget varje dag i en månads tid nu. Skärpning ombedes genast, men så länge kan jag tipsa om de här små bebisarna jag köpte i förra veckan som gör dig fräsch på ett ögonblink.

Mycket slitet uppvaknande efter en bra kväll. Men vad kan vara bättre medicin än några timmar i solen med dålig humor? Godis, redbull och pizza hjälper ju också en smula. Vi sänder en tanke till Konny som nu är ett med jorden på ön och Lenny som för all framtid får leva ensam.

Med väldigt ojämn bildkvalité tar vi oss igenom Valborgshelgen steg för steg. Med massvis av sollapande i goda vänners sällskap känner jag mig något fräknigare och mycket renare efter timmar i bastun. Mycket grillat och en stor skål bål slank ner perfekt till två stora portioner popcorn och gastkramande kubb med en brasa i horisonten. Titta in i den öppna elden tills det nästan svider i ögonen och kinderna värmer för att sedan sitta mittemot bästa vännen och sjunga tills läggdags.

Idag har jag och Jesper haft spadag med allt vad det kan innebära på ett hemmaspa efter en lång sovmorgon. Avslappnade, moisterized och alldeles väldoftande ska vi ta oss ner till pizzerian för lite söndagsmat. Snart är det måndag, eller ska vi kalla det för jobb med valborg?

Igår kröp jag alldeles högst upp i soffan med min mjuka filt och ännu mjukare Skrålla när Jesper lämnade oss för utgång. Men jag var inte bitter ett dugg, tryckte play på The notebook och tänkte på att bli gammal med kärlek och passion.