28 mars 2011

Helt plötsligt, rakt ifrån ingenstans (så som jag minns det) började det dyka upp fler människor och av det motsatta könet med. Folk bara trillade in och jag hann knappt säga hej förrän de tryckte fram en eller två flaskor vin och sa grattis. Jag som nästan hade glömt bort att det var därför folk var här. Jag tyckte bara det var så roligt att få bjuda på fest igen att det inte hade spelat någon roll varför dom kom, dock är vinflaskorna sjukt uppskattade och kommer att komma till användning i det närmaste. Ännu fler shotflaskor kom fram och vi bjöd laget runt och mycket därtill. Jag mådde toppen och svepte en det ena och en det andra vart eftersom jag gick förbi en packe med folk och en flaska. Mingel, dans och jag kunde ha erövrat världen, tills jag gick in i väggen. Japp, väggen av alkholförgiftning. Den finns, jag kan lova er. Kastade upp allt som någonsin kommit ner och fortsatte på det viset tills vi var tvungna att be folk att gå ut på puben istället så jag kunde lämna busken här nedanför dörren. Väl uppe började jag krampa som i små epileptiska attacker tills jag somnade av utmattning resten av gårdagen vet ni redan.





Det värsta är att jag ännu inte nämnt dom fem ord som ofta lämnar andras munnar. Jag kommer nu skriva dom för att förtydliga mig själv, men jag står inte för dom: Jag ska aldrig dricka igen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Comments