Nu vet ni alltså att det värsta som kunde hända faktiskt också hände. Men jag är verkligen inte bitter, för jag och alla andra (vad jag har förstått) hade en jävligt bra natt. Så jag börjar från början igen. Det började alltså med att Fannie kom vid halv sex till mig, som var sönder stressad efter att ha fått fixa alla förberedelser helt själv. Här kanske också ska inflikas att jag hade glömt äta på hela dagen så uppspelt som jag var. Fannie friar, jag säger ja och vi korkar upp vitt och rött på momangen. Dressingroomet blev vårt tempel för ombyten, hår och smink i all hast. Tjejerna trillade in en efter en och med bara en musketör på intåg började shottandet. Jag stod för drickat och det var bara att ta för sig, och det gjorde mina kvinnor med råge. Kvällens regel verkade vara att jag skulle dricka varje gång och med alla, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade det. Den siste pionjären kom och det andra shotspelet drogs fram där det blev en för alla och alla för mig. Finfina presenter blandades ner med tiotal lakrits, dooleys och fishermans varvat med det vita. Varannan vatten är det värsta jag vet.

Vid sju konstaterad folk att jag var full, vid halv åtta visste jag med all säkerhet att jag var det.
Note to self: måste bli ännu sämre på att kasta pil tills nästa gång.
we dont get drunk, we get awesome, cheers.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Comments