Jag tror jag börjar bakifrån, det är nog det enklaste sättet för mig för att få alla bitar att falla på plats. Jag låg hela dagen igår och kastade upp allt som någonsin kommit ner i min strupe. Efter att jag hade vänt ut och in på min magsäck ett antal gånger kunde jag vid fyra tiden få i mig ett glas nyponsoppa. När jag väl kom ur sängen vid halv sex började jag må som mina vanliga bakfyllor. Mamma och pappa kom med första hjälpen kit och fina presenter och efter en film hade jag fått i mig två mackor och några godisbitar. Nu är jag tillbaka och vid liv efter trettiosex timmar i kritiskt läge. Med öm mage och söndertrasad strupe lever jag på yoghurt och suttgodis.
När Jesper skulle gå och lägga sig klockan sex på morgonen vaknar Fannie och vet inte vart hon är, börjar stimma runt med kameran och går sedan hem. Jag hörde allt men var helt oförmögen att varken röra mig eller tala, lite som att vara i koma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Comments