Mina ögon sitter två centimeter utanför ögonhållan och jag fryser. Hunnit med att påbörja och så gott som slutföra ett arbete på biblioteket och se ett avsnitt brothers&sisters medan jag övervägde om jag ska till jobbet idag eller inte. Beslutet är fattat och med ett byxbyte är jag snart i min stol på eniro igen. Lite mindre än en månads arbete kvar där nu, sedan återgår jag till att vara hemmafru och träningsnarkoman. Ikväll kör vi dock "mildare" bootcamp och hoppas att vi klarar de fyrtiofem minuterna.

Kameran är fortfarande inte lagad för er information, och min förtvivlan. Känner mig lite naken utan att kunna ta ett foto, med mitt minne försvinner allting jag gör in i en grå massa om jag inte på något sätt får en bra ledtråd. So totally clueless har jag ändå klarat av en helg med trevligt sällskap nere i Ragnabo med blå drinkar för att tidigt gå upp och vara barnvakt. Att vara barnvakt innebär ungefär fyrtiofem dumlemuffins, bumbibjörnsmedley samma antal och självklart mycket mänsklig stege och klippaklistra. Så ser en helg ut utan mina jämlika, vad nästa vecka bjuder på vet ännu ingen, även om jag tror att vi har stuvat ihop en liten överraskning för mamma och pappa.

Är nykter och hemma för första helgen på några evigheter och har aldrig haft så tråkigt. Dör lite här framför tvn och vill ha hit alla mina vänner. Hellre skrik och orolighet för att bli vräkt än att sitta ensam i den här tystnaden. Jag är nog lite för mycket som en sällskapshund. Vilket hade varit trevligt att ha en just nu så jag kunde gå ut och gå en sväng utan att verka lustig. Jag känner att jag svamlar och att mitt huvud börjar göra ont efter allt onyttigt ätande och alla timmar framför tv och dator. But what to do?

Knagglade hem på planen bakom staggs matsal med solen i ryggen och tyckte livet var allmänt underbart en fredag som denna. Det skulle förvisso hinnas läsa tre kapitel ur healt psychology och städa av lägenheten, men vem kan vara butter med en påse från tokiga ture för sjuttiofem kronor. När man kommer hem och märker att man bara har 26 kronor kvar på vanliga kontot (utan att tokiga ture dragit av sina pengar än!) är man inte lika lycklig. Nordic har dragit tvåhundra kronor för mycket, man har inte fått något studiestöd och jag har beställt hem mer studielitteratur än nödvändigt. Ja, panik är ett väldigt milt ord. Och jag som hade varit så duktig och satt över massa tussenlappar på mina andra två konton och min fond den här månaden! Tur att alla mina vänner är iväg så jag slipper vara tråkig bara för att jag är lika fattig som jag var när jag var tio och Verners buss hade besökt oss uppe på grusplanen..

Grattis till Matilda som idag fyller tjugo hela år, helt utan att fira sig! Bara det är ju en bedrift i sig, nästa gång det är något att fira är väl när hon passera femtio eller hundra.

Sitter på jobbet fastän det känns mer som om jag sitter på en sån här cykel. Börjar efter lunchen igen om fem minuter och efter det är det en halvtimme tills jag slutar. Vad klagar jag då för? En halvtimme har väl alla överlevt tänker du. Ja, det har dom säkert, men inte om dom ska hem och plugga i några timmar efter det. Evighetsmaskin och jag är frustrerad! Helt simpelt.

Jag blir galen utan kamera! Tycker själv att det är supertråkigt att läsa massa inlägg utan bilder så därför lågar jag er inte med något sånt. Visst, att nästan nio timmar har spendrats på jobbet hjälper ju knappst till med insirationen heller. Är fortfarande i sorgeperiod över mina två närmsta, nu väldigt geografiskt avlägsna, vänner och försöker tvinga mig bort från dom gamla skumtomtarna. För att spendera tiden har jag nött en och en halv säsong av brohers & sisters vilket har blivit en drog för mig - den gör mig glad, får tiden att rinna förbi men väcker också en massa känslor som jag skulle behöva prata av mig på kvinnan som för någon månad sen nämnde serien för mig. Med blandade känslor hoppas jag att Gossip och 90210 ska ge mig vad jag behöver efter deras långa frånvaro.

btw. Har fortfarande grov träningsvärk i ryggfiléerna.

Från den sekund att jag lämnade biblioteket har jag varit på språng och mitt kontokort har sprungit bredvid mig. Blev sugen på heminredning men förstod snart att jag inte har plats för mer möbler här hemma, så fick gå över till något mindre. Därför fick det bli grov krukfetish dagen till ära, fem krukor men endast två riktiga och en fejk blomma rikare. Folk börjar fylla år nu igen så lite paket och väldigt mycket paketinslagning kräver nytt material och jag verkar vara en sucker för inslagningspapper. Mat, nyttigt som väldigt onyttig, och andra bra att ha saker fick följa med hem tillsammans med en liten mocka väska som snart borde invigas.

Satt igår kväll och letade en bild jag kunde lägga upp nu på morgonen på något vackert plagg eftersom min kamera fortfarande är sönder. Så finner jag denna bild ifrån förra hösten och woops så var dagens klädsel vald och jag fick lite längre sovmorgon. Men nu är den över och några timmar på biblioteket ska nötas av.

Min kropp skriker av smärta så som den skrek efter vila under passet. Det ska bli underbart att försöka röra sig imorgon efter två hårda pass på raken efter ett långt uppehåll. Tack vare att jag går på bootcamp easyline pass får jag ont i varenda muskel i hela kroppen, isället två-tre stycken, vilket gör det desto roligare att försöka hitta sätt att röra sig på dagarna efterråt. Nu får det bli en dags vila innan vi kör igång igen. Så länge kollar vi in kläder och funderar på om ASOS ska få sig en liten beställning.

Har jag gått och dött? Ja, det är en fråga man kan ställa sig. Men med en trasig kamera och ett humör som är närmare dåligt än bra på en skala så får man inte många rader skrivna. Jag har en tendens at bli fysiskt sjuk så fort jag mår lite dåligt inombords, men idag tänkte jag ändå att det fick vara nog. Aggression och några veckors fetma var tvunget att komma ut och nu sitter jag här med träningsvärk mellan skuldrena och längtar till ett nytt träningspass imorgon. För det är väl ungefär vad jag kommer göra i några vekor framöver, plugga, jobba och träna. Allt i min ensamhet.

Fortfarande en uns av illamående efter festande i gula huset igår, men snart ska vi bege oss på nya upptåg. Gårdagen var mest vevande armar i  rockig stil och mycket genomskinlig dryck medan det ikväll blir sittning och nobel med ett lätt glas i handen. Med trasig kamera kändes kvällen lite naken men en kväll med Lilian blir aldrig tråkig, inte ens när kvinnan har svåra magsmärtor ger hon sig när rätt låt kommer på. Efter denna helg kommer jag att bli en mycket sober och stilla människa under en period då Fannie redan lämnat mig för en dröm och Lilian tar flyget till en varm utbildning.

Precis här trivs jag!

Två dagar av lyx är vad alla behöver någon gång ibland, helst en gång i veckan. Hår, ögonbryn och fransar är sedan igår någon nyans mörkare och topparna har fått nytt liv. Alldeles strax är jag på min väg mot nagelfix och förhoppningsvis en ganska awesome manikyr. Jag är nu mer med bil, eftersom jesper fått företagsbil, och kommer kunna ta mig till mycket roligar ställen under mycket kortare tid. We like!

Igår fick jag äntligen se Lillsofies nya boende, förrutom att det var extremt mysigt så är det extremt nära vilket är underbart när Sofie är min andra garderob. Att bara prata av sig med Sofie i några timmar är mer fantastiskt än vad många människor får ha det under sitt liv. Att vi skiljs åt med ett leende på läpparna och två nya utbytta garderober är bara ett fett plus. En kort dag på jobbet väntar innan jag ska åka och fixa håret, ögonbryn och fransar innan det blir mormors kroppkakor i magen.

Bankande huvudvärk och hostan är tillbaka, var frisk igår, fast då låg ischiasnerven i kläm och så fick jag ett munsår. Vad är det här? Räcker det inte med den låga energi jag får av den här mörka årstiden utan sjukdomar och krämpor? Är trött och kommer antagligen somna innan jag fått något nyttigt gjort över huvudtaget.

Min quinna har lämnat mig för att åter åka till varmare breddgrader. Hann träffa henne en stund mitt i packandet innan avfärd, så kom med julkpappar som ännu inte blivit bytta, färdlektyr och bullar till den resande som själv inte ens bokat någon tågbiljett med en timme till sista utropet. Framförhållning, Fannie, framförhållning, du borde testa det någon gång. Saknar henne.

Har hunnit påbörja psykologi II kursen under denna korta dag som hunnit passera. Resten av dagen ser jag inte fullt lika mycket fram emot. Den innehåller att åter säga hejdå till Fannie som lämnar mig för rivieran på obestämd tid och en ensam eftermiddag nere i tvättstugan. Kan drabbas av depression under de närmast timmarna, ursäktar detta i förväg.

Tog en lugn morgon med lite frukost när jesper lämnat mig för den manliga versionen av Ullared, biltema, för att sedan bege mig till jobbet för några timmar. Lite extra pengar i fickan sätter ett leend på läpparna och lätta steg till gymmet. Efter en och en halv veckas sjukdom och tjugofyras dagars uppehåll från träning fick det bli en mjukstart med en timme egen kondition följt av promenad till Max med hamburgare, godispåse och energidryck.

Efter att ha sovit sådär sju timmar för mycket, men fortfarande tre timmar mindre än jesper, kunde vi äntligen börja äta och mysa framför tvn. I kväll ingick även ett ton tårar till tacosen. Detta åstadkommit av Hachiko följt av timmars hundletande. Blir galen om jag inte har något litet tussigt springandes omkring i mitt liv snart igen.

Tibetansk mastiff och American Wolfdog.

Chauchau och Japansk spets.

Samojed.

Akita.

De två understa hundraserna är min respektive jespers favoriter just nu, men jesper säger att vi inte har tid med hund. Så istället hoppas jag få hem den här sista lilla sötmonsan i sommar.

Strawberry daiquiri är farligt gott, Harrys strawberry daiquiri är livsfarlig och två av dessa gjorde min kväll, yummi! Fredagen bjöd självklart på mer än jordgubbs drinkar, det var bowling, trevligt folk och lite för mycket dansband. Vi under tjugotre (vilket var cirka sextio procent av sällskapet) och "han med det långa håret" fick spendera kvällen med att gå nyktert förbi vakterna för att inte bli utslängda när vi väl tog oss upp från källarplanet. Stora överraskningen var ändå att träffa en gamal lärare som jag endast känt negativa känslor för efter alla utskällningar och utslägningar under gymnasietiden och nu få extrema creds för att man vågade vara så uppkäftig och rak. Vet ni, det borde finnas fler som jag!

Efter tre timmar är magen tom och skriker på crépes. Vilken tur att jag har tagit med det då! Vill bara äta lakrits i hundra miljarder år, men det får räcka med söndag kväll och sedan börjar den här nyttigheten igen, min tunga börjar bli sträv av endast fruktsocker.

Måste springa till skolan nu för sex timmars labb om grupper, det kan bli underbart eller alldeles, alldeles urtråkigt. Hur som helst har jag packat ner middag och te för att förgylla dagen och efter lunchtimmen börjar min mathelg, kan knappt bärga mig efter onyttigheter!

Man borde verkligen jobba på ackord. Väckarklockan ringer halv nio och en timme senare sitter jag på biblioteket och läser allt man behöver veta om grupper. Tre timmar och en kopp choklad senare är jag klar med tvåhundrafemtio sidor och hundratjugo begrepp. Resten av dagen går i min ära. Kroppen ska smörjas in och ansiktet ska få en chokladmask innan sötve Lilian kommer på en garderobsinspektion inför morgondagens planer.

Sitter färdig och inväntar Fannie med sällskap för något som jag hoppas blir en trevlig men tidig kväll på stan. Men det är svårt att få något att bli tidigt när någon är sen. För tidigt måste det ändå bli med tanke på att jag ska läsa en hel bok imorgon, pärm till pärm för fredagens labb. Så länge sitter jag och ryser och halvspyr åt barnen på Föräldrarfritt.

En vanlig arbetsdag, tills jag skulle in på facebook en snabb runda och blir utvald att vara med i en undersökning på fyra frågor och sen texten Du får en iphone 4. Jag vet inte vad jag ska tro utan får vänta och se om någon buggat face eller om jag snart äger en yuppienalle jag inte har några begär efter. Hur som helst vill jag gratulera mitt förhållande till förkylning som idag har en veckas jubileum. Detta firar jag med stadsmissionen och utgång med Fannie och Robin.

Nu var det tillbaka till höstadiet igen. Inte bokstavligen men det känns lite som så när man gör en tenta på en timme och sedan bara sitter fyrtio minuter för att inte gå så lång tid innan sina kurskompisar som kommer sitta till tolv hugget. Det är alltid de där gnagande frågorna när jag går därifrån, har jag missat en baksida med frågor, har jag missförstått allt, har jag missat si så där hundra olika begrepp? Än så länge känner jag mig ändå nöjd med mina svar och har inte hittat något i mina anteckningar jag kan ha missat. Så frågan är vad sysslar mina kurskompisar med egentligen?

Med tre dagar av plusgrader och vissa timmar av strålande sol tycker jag helt klart att det är dags att börja tänka vår och sommar garderob. Har redan börjat, eller jag har väl aldrig riktigt slutat sedan förra säsongen, och det är helt klart mer roande än att trycka på sig olle efter olle som sedan ändå aldrig kommer synas under den dunfyllda jackan.

Det har gått fem timmar sedan jag vaknade och fick se första inlägget, nu kryllar hela bloggosfären av vad som fortfarande ska vara en nyhet. Lanvin nojan har precis lagt sig och nu börjar vi på Kling. Kunde hon inte bara få vara så där sjukt snygg som hon är helt själv utan att vi måste bli bombaderade av hennes sammanlagt elva kreationer. Nu är klagostunden och lunchen slut, back to socialpsychology.

Ätit alldeles för mycket godsaker under den här långhelgen och fortsätter på samma spår i några timmar till. Min förkylning sitter fortfarande i efter fem dagar vilket har uteslutit all träning. Det jag försöker förklara är alltså hur tjock jag måste blivit och att om jag bara varit frisk hade jag istället varit riktigt vältränad. Till nästa ledighet kräver jag friskhet!