Nu känner jag verkligen att jag borde ha börjat plugga lite tidigare inför den här tentan och inte tagit långhelg. Antar att jag får glädjas med det lilla, om det går dåligt har jag i alla fall nu gjort ett jätte fint och pedagogiskt uppbyggt häfte på fem sidor med allt man kan tänkas behöva veta om svensk och europeisk politik. Med mitt minne känns chansen för att lyckas få in den informationen i hjärnbalken till imorgon, och faktiskt stanna där, ganska så minimal. Det hade ju dock varit vackert att nå upp de där sextio procenten av godkänt.

Har precis kört mitt sista sumbapass med Sara och känner mig måttligt nedstämd så här i efterhand. Nu kommer julschemat i nästa vecka och efter nyår är sumban helt borttagen från schemat, sad face. Men vi får ta oss i kragen och titta framåt, titta åt sh'bam! Utbildning i Stockholm i mitten av januari för min del och mitten av fabruari för Sara, sen kör vi igen! Lite mindre latin men en sjuhelsikes massa mer energi, kommer sakna Saras lilla brasilianska rumpa dock!

Den sista bilden har vi inga större ursäkter för, det bara blev så ;).

Förra årets jul var en mindre katastrof, vi hade knappt något julpynt, hade ingenting att mysa med och jag höll på att få fira julafton själv hemma på grund av snöstormen. I år är historien en hel annan. Lägenheten är pyntad i en sån mängd att det ser ut som om jultomten har spytt ut färgen röd, vi har världens gosigaste kisse och än så länge verkar inte snön bli något större problem. Julbelysning i mitt hjärta.

Försökte få en rad skriven här igår kväll men var helt förstörd över att både Izzie och O'Malley är döende just nu. Ni som följer Greys förstår mig, eller rättare sagt ni som också sett sista avsnittet av säsong fem, ni andra kan fortsätta himla med ögonen. Helgen är över och har lämnat mig i ett rött hem och en lustig bild på en vän. Var Nordic Club kväll i lördags med dans, mat och quiz på Harrys övervåning och jag har redan bestämt mig för att gå nästa år igen! Note to self är dock att inte jobba dagen efter. Som ni förstår har jag inte tid att skriva mer till er här då jag är strängt upptagen med att se om mina amerikanska vänner överlever - tentaplugget får vänta!

Jag var nysignödig hela dagen igår och med det blöta håret jag gick ute md igårkväll så kunde det väl inte bli någonting annat än en hejdundrans förkylning. Axeln höll mig vaken, i vad som kändes som en evighet, inatt. Antagligen sov jag igen efter tio minuter. Jag lägger nu skolarbetet åt sidan och drar istället fram en himlans massa röda saker - hört att det är första advent på söndag.

Jag fick knappt in kvinnan i bastun innan vi var tvugna att gå igen. Jag trodde mitt hjärta skulle stanna ett litet slag av smärta men Lilian tog mig i armkrok och förstod att dt var bäst att börja prata om någonting helt annat. Två snabba glas vin rakt ner i kistan medan jag sminkade mig i kvinnans hallspegel. Hann trycka i mig några nachos med gucce innan det åter stack till i hjärtat utav att Jesper stod själv och väntade på Larmtorget medan alla vi andra var bra försenade. Till slut kom vi i alla fall fram och vi var riktiga mongon på quizen.

   

Ska tränga mig in i mina träningskläder och avverka ett danspass med bästa Lilian har jag tänkt. Med en misstänkt inflammation i axeln så blir det inga extrema diskomoves för min del men det är ändå helt värt det med tanke på bastun jag och Lilian ska inta efterråt. Dock blir det inget långvarigt, vi ska snabbt försöka få på oss våra ansikten och kläder för att vinna musikquizen på Olearys (Nu tror jag Fannie fick lite homesickness där borta i Amerikat). Och som vi kommer vinna, vi är ju musikmongon..

En något uppdaterad header och ömma fötter är nu i sin ordning. Dom har inget direkt sammanhang men är rätt uppslukande i mitt lilla nu. Det är onsdag, första dagen i veckan då jag inte tränar, därmed träningsvärk. Ett seminarium, en träff med lillSofie och städ avklarat, resten får vänta till imorgon. Nu ska jag bara sitta här och vänta till klockan slår nio och jag får kolla på senaste Twilight med två av mina favoriter.

Jag tänkte skriva en massa saker om en massa andra tråkiga saker här. Till exempel om hur jag suttit och läst hela dagen och fortfarande inte kommit ur mjukisbyxan. Men istället berättar jag nu för er mina kära vänner och ovänner att jag klarad första hemtentamen på socionomprogrammet med bravur! Den tenta där sjuttio procent inte fick godkänt förra året ligger nu i tryggt förvar i mitt hjärta med ett stort G på. Nu känns New York resan helt plötsligt mycket närmare och roligare. Kommer dansa rumpan av mig på sumban idag!

Igår hann jaginte ens hem från jobbt innan jag blev satt på att vara barnvakt åt Anton, eller jag menar Lowa. Det var populärt med pappa bromsar, pappa kör för fort.

Trodde nyss klockan var halv elva och var beredd på att gå och lägga mig, när jag istället såg att klockan var halv sju blev jag hungrig, kanske blir så när man går upp och jobbar på morgonen, hade glömt känslan. Jag är bara låtsas hungrig, dvs sötsugen, så jag sätter mig och smider planer istället (sådana som Sickan gör) och nu är dom ett stilla faktum i min vecka. Jag trycker på gillar knappen och går vidare med mitt liv.

Sitter djupt nersjunken i soffan och har tänkt fastna här resten av kvällen om ingen kommer med ett bättre förslag. Jag tror min kropp faller ihop när jag inte tränar några gånger i veckan. Min ischias har bestämt sig för att börja bråka på riktigt tillsammans med min axel, som på något sätt gör att jag får svårt att andas. Men jag verkar ha blivit av med min lilla förkyldning i alla fall. Dagen i stort innehåller en sjuhelsikes massa goda kalorier med de tjugosju kryddmuffinsen jag trollade fram och den stora tacopajen som för tillfället står i ugnen och gör mig mig till en av Pavlovs hundar. Jag antar att det är så det kan bli en helg som är oplanerad på allt förrutom arbetstimmar, då kan jag nästan förstå fenomenet tröstätning.

Jag hade fel igår, dagen kunde bli sämre. Jag kunde tillexempel laga en räksoppa som smakade alldeles för mycket fisk och sedan vara tvungen att ringa pappa och fråga om han ville ha den. Det kunde ha hänt, och det hände. Ny dag med nya tag. Humöret är mer som himlen är ute idag. Inte illa, men inte heller riktigt bra. Så jag sätter mig med bok numbero två tills tvättiden påbörjas. Med korta meningar.

En liten jämförelse mellan idag och januari. Svarvat till min kropp rejält det senaste halvåret

och mår mycket bättre med mig själv än för ett år sedan.

Detta var det första jag såg denna morgon när jag öppnade ögonen, underbara soluppgång och underbara utsikt från sovrumsfönstret. Vad jag sedan tänkte om frosten som beklädde marken kan jag förklara i något inlägg som är mer åt det irriterade slaget. Dagens föreläsning kändes relativt kort och de sista fyra kapitlena i den gudsförgätna boken har inte varit en total plåga. Med en über söt sovande katt vid min sida, en varm dusch väntandes, ett recept på räksoppa i antåg och med en kväll med favoritserien så kan jag inte se hur någonting kan gå fel denna dag.

Jag antar att jag är sist i Sverige, Norge, Finland och Estland på att påpeka att fars dag var i söndags. Dagen var i alla fall där och vi var hemma hos farfar och fick god mat och männen i sällskapet fick presenter. Pappa hade redan sett sin present så idag har jag varit och bytt den, peppar peppar ta i träd att jag inte måste byta present igen.

Helgen har gått förbi mig med stormsteg och lämnat mig något omskakad på en måndag. Efter jobbet på lördagen var jag snabbt på klackar igen och iväg till förfesten. Några drinkar och alldeles för många hardcore låtar senare var det dags att möta natten. Jag kunde inte riktigt förstå att det var sant att jag hade gått med på det, men jag var i alla fall inne på Sandra och lyssnade på Björn Rosenström. Med någon textrad här och där, en ragnar i handen och världens bästa Lilian dansande framför mig kunde jag inte vara mer än glad över att jag hade gått med på att bli medbjuden. Herr Rosenström lämnade snart scenen och likaså vi, förrutom att vi fastnade utanför i någon form av högstadietrauma. Väl tillbaka till efterfesten fick, dom som ville, en skiva helvitt bröd med en skinkbit på. Smaken är som baken och John hade majonäs i hela ansiktet. Kvällen måste ta slut någongång, och vår gjorde det runt halv fyra, när jag hade skrattat hela vägen hem efter att ha hört Jesper ha hicka för första gången.

Igår hade jag en super mysig middag med mina klasskompisar, ska nog tillägga att den var något virrig också. Jag tror det blir så med fem snälla tjejer som vill ge alla en chans att bestämma, ganska så ineffektiv demokrati. Maten blev i alla fall guld värd och när vi märkte att tiden hade runnit iväg till att bli natt så fick alla gå åt varsitt håll. Vaknade denna morgon med förhoppningarna att jag hade all tid i världen, vart den tog vägen kan jag inte förstå utan istället var vi som genom ett fingerknäpp nere hos mamma och pappa. Där fick mammas första (och enda?) kull återförenas och vi som inte är fullt så håriga äta alldeles för mycket fika. Då var jag glad för att ett rejält träningspass stod på schemat. Fick äntligen testa sh'bam och det var verkligen hur kul som helst och nu längtar jag ännu mer tills instruktörs utbildningen. Inte nog med den endorfinkicken hade vi en mindre personalfest med ost, kex och frukt och avslutade eftermiddagen inne i bastun. Nu sitter jag här med geléaktiga ben och tror att jag har valt ut rätt klädsel inför kvällen, men eftersom den ännu inte är på så bjuder jag på gårdagens. Först någon timme jobb.

Med en lättare huvudvärk och alldeles för många osedda Greys avsnitt bestämde jag mig för att hoppa över dagens föreläsning. Nu i efterhand vet jag inte om det var någon bra idé. Fick lite smått ångest över att jag kunde ha missat något viktigt och började panikstäda. Det är såna tillfällen då jag till och med själv blir rädd för min städmani, när jag skrubbar spisen med svinto fyra gånger och byter ut alla täcken och kuddar mot andra samtidigt som jag hittar pälsar och grejer i garderoben som jag glömt bort. Den enda fördelen är väl att jag slipper städa imorgon, men med ett dussin planer för morgondagen inplanerade redan nu så vet jag inte hur det kommer gå med den bedrövliga kurslitteruren vi har för tillfället.

Vaknade denna morgon utav att mamma stod innanför dörren och frågade om jag var vaken medan hon ställde ner två kattkorgar på golvet. En stund senare var jag själv med tre vita tussar som växlade mellan att vandra och studdsa runt på varandra. Nu är mammas katter på djursjukhuset medan min lilla kisse fortfarande sover på mitt ben. Att jag egentligen behöver flytta på benet för att få någonting gjort idag verkar hon inte bry sig ett endaste jota om.

Som mamma är jag lite orolig för dig... Du måste tala om vad du hade för kläder på dig i dag. Jag vet inte om hon mobbas eller om mamma bara älskar min blogg lite för mycket. Var i alla fall den kommentar jag fick i måndagskväll. Så för att inte göra någon orolig så visar jag även idag vad som burits på min kropp medan jag inväntar sambo, Lilian och Plane för taconight.

I måndags, på vägen hem ifrån sumban, i det kolsvarta mörkret, höll jag på att bli påkörd. Eller det var inte ens särskilt nära men det startade ändå en himlans massa tankar i mitt huvud. Alltid sagt att jag hellre dör än att bli paralyserad och jag står fast vid det. Vad hade jag varit och hur hade mitt liv sett ut utan mina rörliga ben? Hur skulle jag göra av med all min energi om jag inte kunde dansa och vart skulle jag placera mina klackskor om inte på mina fötter som klicklockar fram. Tänk bara rubrikerna Paralyserad sumbainstruktör intruerar klass, i klackskor - makes no sense. Mitt uppe i min tankeverkstad höll jag på att cykla på en kanin tänk rubriken Kanin.. - ne just det, den lille skutten skulle aldrig få något tidningsuppslag. Sånt tänker jag på så här på morgonkvisten innan en lite förtidig föreläsning.

På västfronten intet nytt, lite så kändes det i måndags kväll innan sumban. Men nu är allt guld och gröna skogar. Hade mitt första egna pass idag och det gick som om det var smort med finaste olja och nu vill jag bara köra mer och det genast. Nu tillbaka med näsan ner i svensk politik.