Dagarna glider fram. Som frusen sirap. Jag jobbar några timmar, sover några timmar, försöker hålla mig vaken några timmar för att klara av att sova några timmar igen innan jobbet. Är nästan frisk och har så gott som redan jobbat in torsdagens arbetsuppgifter. Dom inbokade Hoffmaestrobiljetterna på Strand imorgon bränner hål i fickan just nu. Lilian vi gör det!

Hemmagjord pizza när den är som bäst efter att ha sovit middag i tre, fyra timmar. Somnade någon gång och vaknade någon gång och däremellan tror jag bestämt att jag sov som en stock, först i soffan sen i sängen. Den där lördagsutgången satte sina spår. Skönt att det inte är fest förrän på onsdag igen.

Så gott som nyvaken, det säger väl ungefär hur sleten jag har varit idag. Hade tappat lite känsel i kroppen när jag vaknade, halstabletten fastnade bara i gomen eftersom det inte fanns ett uns av saliv kvar i kroppen och jag trodde att jag skulle kräkas så fort någonting ens snuddade vid magen. Underbara dagen-efter.

Vilken jädrans förfest, eller det tycker jag i alla fall, men så var jag ju också rejält förfriskad, så det kanske var jätte tråkigt? Helt ärligt så skulle jag inte bry mig om så var fallet för jag hade roligare än på länge. Jag blev Boris för en kväll, Boris Jeltzin. Klockan var två innan vi visste ordet av det och vi skyndade oss ut i natten för att dansa några låtar inne på Krögers. Jag och Jesper vinglade sakta hem ifrån stan och mumlade ohörbara saker om hur mycket vi älskar varandra och undrade hur jag skulle kunna ta mig upp till jobbet fem timmar senare.

Maten är slukad med buller och bång (eftersom det varken var hår eller hull på tallrikarna). Brygghuset och Lilian serverade kanske världshistoriens godaste hamburgare och en god tallrik med kyckling i tryffelsås. Mätta och glada sitter vi nu här och har gäster bokstavligt talat utanför dörren.

Klackarna är på och det är också dom skrika färgerna. Vi ska ta oss ner till hamnen och äntligen käka Lilians mastercheifmat, vad som händer efter? Vem vet och vem vill veta?

Jag antar att våra vänner får vara bortresta och upptagna oftare, så att vi hinner umgås på riktigt med varandra. Idag drog jag med Jesper och Skrållan på frukost i utemöblerna i den tropiska luften. Första gången vi satt ensamma vid bordet och det var faktiskt mysigt, inte alls tomt, utan riktigt skönt. Skrållan fick agera get och äta upp det långa grässtråna under bordet medan vi mumsade på färska, mjuka och mycket goda frukostbullar.

Nu tar jag min favoritkille och går ut på stan. Vi hoppas på en plats eller två på någon uteservering, annars får det bara bli en promenix i solnedgången tills det blir för kallt om dom kjolsbeklädda benen. I med mojito numbero dos och vi är redo att knuffa oss fram.

Debuterade min kjol från Forevertwentyone och boostade min tjugoettåriga själ att överleva natten trots extrem förkylning och jobb innan klockan sju på morgonen efter. Hann tyvärr bara få i mig en cider innan hostattackerna blev övermäktiga. Ville så gärna ut och dansa med min högklackade vän som stressat hem från jobbet. Därmed har jag bestämt mig för att aldrig bli sjuk igen, efter att jag har blivit frisk alltså.

Lite samma sak denna dag, snabb släng in i duschen, på med något acceptabelt och sedan snabbaste vägen ner till solstolen. Ragnabo bjöd på svaga fläktningar och värmen var ganska så påfrestande när båtfärd erbjöds. Att jag blev blöt och smutsig är för länge sen glömt men jag borde nog ändå duscha av mig innan det blir en mindre utgång.

Killen fyllde tretton, solen var starkare än vad någon minns den och ingen ville egentligen åka hem. Nästan två timmars kö-körande i en bil utan AC för att komma upp var ändå helt värt när det enorma täcket var utlagt och bikinin på. Många timmar av att kolla på de som badade, lyssna på förvirrad äldre dam och äta tårta och strandgrillad hamburgare.

Dagen i korthet. Plus sol dårå.

Suttit så här sen senaste inlägget. Kö på hela ön. Bränt ena sidan av kroppen. Nice.

Ingen rast och ingen vila. Hoppade hostandes ur jobbarkläderna, ett lika stort kliv in i duschen, snabb scrubbning och på med så många nitar som möjligt. Nu är vi i mcdriven för en snabb frulle på vägen till ön. Det blir kalas på stranden hela dagen lång.

Skrek i två timmar på att folk skulle få ut det mesta av sin träning. Svetten nackades och min röst ville knappt vara med till slutet. Nu har jag ondare i halsen än någonsin och varje andetag jag tar gör att jag får hostattacker som gör att jag sträcker tungmuskeln nere i halsen. Längtar inte direkt till att ligga vaken och hosta hela natten när arbetsdagen snart är här. Får leva på den mysiga stunden jag hade med Lilian i solen tidigare idag bland vackert ogräs.

Den planerade utgången igår fick ställas in för ett timmeslångt telefonsamtal med hostattacker. Somnade förvånansvärt fort och så fort klockan ringde var jag igång med trasan i högsta hugg. Storstädning i timtal medan Jesper har sovit ikapp dygnet i Danmark. Han somnar fortfarande fram och till medan Arthur håller på att läras upp till att dra ur svärdet ur stenen.

Har precis räddat världen, två världar faktiskt för att vara petnoga. Glad och trött kunde jag köra därifrån och nästan ta sönder min egna värld när jag höll på att somna framför ratten. Men det hade det lätt varit värt. Puss på er!

Sover man för länge så får man inte äta hotellfrukost, visste ni det? Det vet vi, nu. Så det blev en panini med varma drycker innan jag gick med pojkvännen till stationen för att släppa iväg honom på krögardygn i Köpenhamn. På vägen hem skulle jag bara kolla på en sak eller två. Kom hem med sju påsar.

Uttråkad till tusen och lovad bra loppis blev jag medlurad hem till mamma och pappa. Att loppisen var bortsprungen och att jag var lika tråkad ute på landet som inne i stan gjorde att bara lille Lodde kunde få mig glad när mamma somnade i soffan. Med lite för stora öron och en något för kort svans så är han ganska så bedårande.

Efter en riktigt awesome Huntsman med tillhörande snövit så är jag både lite lycklig i själen och har fått en ättrig hosta. Så nu sitter jag här och hostar till någon gång ibland mellan Mirandas mammas död och Samanthas orgasmproblem.

Skulle publicerats 18.50

Nyduschad efter att ha haft målarpenseln i högst hugg, det vill säga en hel del i håret. Nu ska vi snart in i biomörkret som man är så smått tvungen att sysselsätta sig med en dag som denna. Men först ska vi bli bjudna på tacos borta på kattrumpan, och med bara en fjärdedels glass i magen är jag redo för en rejäl portion käk.

Idag har jag burit ungefär allt annat än just det här, ja eller jag har i alla fall sett ut som en påse full med kläder. Lite gym med rumpa och mage på morgonen för att snabbt gå över till målarkläder och kämpa vidare med dom nya möblerna till vardagsrummet, i slutet av nästa vecka vill jag att dom ska vara färdiga.

Den lilla stigen mellan Ruinen och Strand var under totalt mörker och lokalbefolkningen sa att det bara var att ta sig upp till vägen och gå hela långa omvägen. Och vilken promenad det blev. Rekordsöndag på Strand och sovmorgonen blev ganska rejäl den också. Till slut kom vi ändå iväg till Ragnabo som bjöd på ostadigt väder, sämsta fisket och mygg i mörkret. Men också grillning, skratt till tårar över Tanian och ordet Jeltzin nämndes fler gånger denna natt än det någonsin nämnts i Ryssland.

Smått sönderstressade fick vi ändå stå och vänta i en timme på förbandet som framförde ohörbar musik i pyjamas och morgonrock. Vi stod mest och konstaterade att Lilian behövde gå på toaletten och att vi båda två var trötta på att ha tuppaskinn medan vi åter väntade en timme på Lasse. Men så kom han äntligen, strosandes, blygsamt med ett paraply. Med grymma scenfilmer, rockigt band och alltid lika så bra texter var vi hänförda i två timmar.