Har haft en lugn dag hemma idag med lite plantering och tvätt som enda avbrott. Det behövdes efter att vi utökade helgen till igårkväll med provsmakning av Tysklands gods och stugletande som inte hade något slut. Men snart är lugnet över, mat måste göras, träning måste utföras och däremellan hade vi tänkt boka in en resa för sommaren.

Nu är uppsatsen inskickad  och opponeringen gjord vad mig befarar och därmed är jag avslappnad till max. Tänkte skämma bort mig själv en smula med att åka och handla så här när kursen är så gott som klar. Om någon bara kan ge mig en färdig plan inför midsommar som innehåller ett härligt boende också så är jag on top of the world.

Lördag morgon och bara till att dra på sig piggmössan och hoppas på det bästa. Det vankades fika för att uppdatera Fannie om vad hon hade missat under natten och gryningen. Flickorna inhandlade morsdagpresenter och det sista inför balen medan jag längtade tillbaka till förra sommaren och hade morsdagpresenten (i form av en kruka fylld med choklad och ett turkost linne knutet som en blomma) inslagen och klar. Något försenad och uttorkad kommer jag ner till pappas fyrtiofyra års firande och mammas morsdag nere i sjöbon. Alldeles för mycket dans med Emelie och precis lagom mycket grillat i magen tog vi oss sedan upp till huset för fika och kattbebisar. Som förste man att lämna tillställningen vid halv elva kom jag hem till en komasovande klump i soffan.

Som sagt, satt med uppsatsen så länge vi kunde i fredags och Jesper och jag får bara en scheten söndag tillsammans. Men däremellan kommer fasta, eller fredag natt rättare sagt. Fannie och Lillsofie kom hit och tillsammans blev vi vackra och lulliga. Hörde hur något grannhus hade en ordentlig förfest och Fannie skämtade om att hon skulle dit ikväll, som på beställning blev vi uppbjudna av två killar när vi gick förbi på vägen in till stan. Sofie fick napp direkt och Fannie fick en stalker så vi for in till Olearys och bistro och fram och tillbaka. Någon gång där emellan hann klockan springa ifatt oss och det var dags att gå hem. Sofies Andreas/Anders bjöd på efterfesten och med lite gitarrspelande blev klockan halv fem och jag tog Sofies söndriga klackfötter med mig hem i den ljusa sommarmorgonen.

Upptagen kvinna försöker nu få med er i schemat igen! Torsdagskvällen bjöd ju även på roadtrip till en bil med batterislut och dom små knoddarna som både fått mer hull och ull på kroppen. Jag ber om ursäkt men jag är totalt kattgalen.

Igår gick vi ut för att ha våran låtsas helg med middag på restaurang. Jag måste nämligen plugga borta till sex tiden idag och vid nio åker Jesper till Tyskland och det lämnar oss med en schleten söndag. Jesper var helt och hållet inställd på Zorbas och när de hade stängt för renovering var allt förstört och han ville absolut inte ha någonting annat än Mcdonalds.. Så där satt vi med varsitt meal, läste resebrochyrer, kollade in kalori innehåll och låtsades att det var helg. Nu sitter jag här med Plain Jane kläder för att ge vår forskning så goda resultat som möjligt på dom små barnen i Lindsdal. Of to work.

Lite skakig i benmusklerna så här andra dagen på konditionsveckan, dock är träningsveckan kort och intensiv. Nu har vi ätit banan med smält choklad för att snabbt återhämta oss, men än så länge ligger vi fortfarande i soffan och ignorerar morgondagen. Jag och mannen i mitt liv.

Vet ni hur långt fyra millimeter är? Det är en jävla massa dagar md sticksigt hår på benen. Bestämde mig i förra veckan för att bli en sån som vaxar benen och slutade därför raka i torsdags. Sedan i lördags har jag våndats över mina ben som sticker varandra medan jag går och tvingar mig i cykelbyxorna på gymmet. Igår trodde jag att min plåga skulle gå mot sitt drastiska slut efter att jag hade anlitat Johanna (utbildad inom allt som har med spa att göra och lite därtill) till att dra ut mina hårstrån ur sina säckar. Efter en sträng kunde hon konstatera vad hon tidigare gissat, mitt hår var fortfarande för kort! Men man tar ju inte hit ett proffs och värmer upp vaxt i onödan..

Of till andra konditions passet för andra dagen i rad.

CLASIEFIED!

Phu, storstädat hela lägenheten, det behövdes efter att knappt ha rört en dammtrasa sedan vårstädningen. Nu skiner allt här hemma igen efter dammning, dammsugning, torkning och puttsning för de fönster som är tillgängliga vid den här höjden. Nu är golven torra vilket ger mig chansen att städa upp mig själv.

Något av dom här små liven ska snart bli min personliga gosgalning. Var hemma hos mamma och pappa idag för att kolla in de små fjunen och världens starkaste Bamse. Bamse var inte alls som man minns honom medan de små var mycket lenare än man kunde föreställa sig.

Inga kön är satta, men än så länge lutar jag åt den med rosa makering på svansen.

Tror det är den andre från vänster.

Efter några timmar med solning och seriöst frisbeeande tog vi oss tillbaka för att fylla på det alkoholhaltiga inför grillningen. En gitarr, god mat, beer pong och trevligt sällskap senare kunde vi ha avslutat kvällen med alla fina minnen i behåll. Dock ger inte alla av oss upp så lätt, jag tog cykeln in för att få träffa Fannie mellan hennes pass men väl inne förstår jag att jag inte har något leg eller några pengar med mig och är alldeles för full och trött för att cykla hem och tillbaka så där sent på natten.

Subway frukost/lunch med Plane påbörjade denna dag för oss och sedan dess har det blivit systemet och nu springer vi mot parken. Skynda skynda. Öh, okej nu har vi redan varit nere i vallgraven utanför fängelset och det här inlägget skulle publicerats för tre timmar sen.

BEBIS KAVALKAD. Drog på mig något så där lagom bekvämt för att passa in på en liten grillmiddag några kvarter bort. Anton och Charlotte stod för grillen och hälften av köttet så när vi kom kunde det börja hända grejer, men först det obligatoriska bebisgoset. Lowa börjar bli ganska medveten om omvärlden nu vilket gör henne mycket roligare. Kalla mig synisk, men jag är lite förstörd av all psykologiläsande.

Jag har inte en aning om hur dom smakar och än mindre om jag gjort rätt. Men what the heck känner jag, lite kreativitet skadar ju aldrig.

Vaniljwoopies med jordgubb- och  mascmallowfyllning.

Chokladwoopies med citronglassfyllning.

Kort efter förra inlägget fick jag och Nathalie rycket och bestämde oss för att knulla de sedvanliga kontaktsystemet när det gäller  att göra undersökningar på små skolbarn. Vi drog på oss kläder och borstade på oss lite rouge och var snabbt på biblioteket för att klicka ut sisådär nittio underskriftspapper och öva in vår otroliga artighet inför dom downfalls som komma skulle. Efter att ha blivit totalblåst av en skola och rådissad av en annan så kom vi äntligen till himmelen på jorden (så känns det när desperationen släpps) Lindsdal. Ett samhälle, utslängt någonstanns där jag aldrig någonsin varit, som har så fina och medgörliga invånare som tog bort min klump i halsen som jag annars hade fått dras med hela helgen.

Min nyfunna kraft tar jag ut på att göra whoopis, den nya innebakelsen. Dom ska visst vara bättre än cupcakes och macarones tillsammans och kommer ursprungligen ifrån amish samhällena som jag vet alldeles för mycket om. Onödig fakta? Varsågod.

Igår klev jag upp tjugo över fem. Vet någon ens hur tidigt det är egentligen? Ja, jag vet ju nu, och Jesper vet det varje vardag. Var på jobbet innan klockan sex och därifrån gick det bara uppåt, bokstavligt talat, vi skulle visst upp till tredje våningen på guldfågeln. För att komma dit gick vi igenom spelarnas omklädningsrum, intervjuhörnorna och höjdarnas kontor. Hängde i loungerna, restaurangen och vip logerna innan vi tog oss ner i labyrinten som kallas källaren och ut på planen. Helt ofrivillig sightseing senare kunde vi gå tillbaka till jobbet.

Jag blir galen, jag har de två sista avsnitten av både gossip och dh - men hinner inte se dom i en stöt! Jag har enorma problem, jag vet det. Avbrottet mellan det första gossip och halva dh var ändå okej med tanke på hur mycket jag och Nathalie fick gjort. Men nu, det här andra störningsmomentet, inte okej någonstanns, jag måste åka och köpa mjölk och sluta använda kommatecken! Bara för det tror jag att jag ska unna mig två armband på vägen. Håll tummarna att de finns kvar.