Har tre mardrömmar på rad och vaknar till slut av dunkande musik utanför fönstret. Klockan är tjugo i sju och jag väcker Jesper för att springa iväg och kolla starten av Ironman. I soluppgången stod jag lutad in i Jespers armar och såg över tusen människor bilda ett fiskstimm för att fyrtiofem minuter senare kliva upp knappt andfådda och hoppa på cyklar för hundra tusentals kronor. Vi går nog och lägger oss nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Comments